Äntligen kan man köpa EP:n "Kinesisk Demokrati" (med mitt band Dristig & Drabanterna) på bl a iTunes. Hela plattan för 36 spänn! Digitaliserat och klart. Ett kap helt enkelt.
Om man föredrar en plastversion av denna pärla så kan man ju alltid höra av sig. Jag har trots allt ett antal exemplar kvar i garderoben.
Jag tror däremot att detta endast är en del av hela sanningen. Förstå mig rätt när jag säger följande: Själv tror jag att människor i Sverige har det för bra. Arbetarrörelsen har tillslut bidragit till att avskaffa själva behovet av sig själva som rörelse. I traditionell mening. Den tid har kommit då människor med arbete tjänar så drägligt att väljarna börjar tänka mer egoistiskt. Väljarbasen består inte längre av fattiga arbetare, underbetalda tjänstemän eller statare som inte har mat för dagen.
Majoriteten av väljarbasen tjänar tillräckligt bra för se det som en självklarhet att man t ex kan åka till Thailand en gång per år. Utan en tanke på vad detta innebär för miljön och med argumentet att även "arbetarklassen har rätt till ett drägligt liv". Denna majoritet avgör numera vem som har den styrande makten i Sverige.
Från GREIDERBLOGGEN http://blogg.aftonbladet.se/10688/
För de rödgröna handlar det alltså om att bemöta alliansens kidnappade verklighetsbeskrivning och återuppväcka det avsomnade solidaritetsbegreppet i sina egna led.
Jag delar helt Birger Schlaugs åsikt om att valet i september kommer stå mellan egoism och solidaritet. I den bästa av världar så kan denna väljarbas se längre än sin egna egoism och rösta empatiskt i september. Med nuvarande politik riskerar vi annars att vakna upp i en kall Nattväktarstat efter några år av ytterligare Alliansstyre.
För mig är det även en gåta att man (internt) inom de tre rödgröna-partierna fortfarande käbblar om det rödgröna samarbetet.
Många inom Socialdemokratin gillar inte att ha Mona Sahlin som partiledare och ser med stor misstänksamhet på de båda samarbetspartierna. Många av vänsterpartiets medlemmar vill att partiet ska stå fritt för att bedriva en kritisk oppositionspolitik där man slipper ta ansvar över ekonomiska nedskärningar och inom miljöpartiet vill man inte binda upp sig till något block då miljöpolitiken egentligen är det primära.
Ser man inte den verkliga fienden (i form av Alliansen) så motverkar alla dessa åsikter en Rödgrön vinst i september! Det gamla ordspråket: "Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land", har aldrig varit tydligare. Det handlar om att ta ansvar för att Sverige inte utvecklas till ett mini-USA där sociala försäkringar köps av individer (egoism) framför ett samhälle där vi alla delar på bördorna (solidaritet).
Den 19 september sker detta ödesval och det är alltså hög tid att lägga olikheterna åt sidan!
Det var ett tag sedan den här bloggen uppdaterades och det har sina naturliga orsaker. Arbetet med RödGrönaTorg:2010 tar mycket av min tid och kraft för tillfället. Detta projekt är väldigt spännande och sätter verkligen ens diplomatiska kunskaper på prov. Men skoj är det! Jag kommer även på mig själv att tänka, äta och vara politisk dagarna i ända. På gott och ont.
Lite reflektioner så här i valtider vill jag däremot dela med mig av...
Det är väl egentligen ingen hemlighet om vad jag anser om KD. Intresserade kan läsa om det i äldre inlägg. Att även deras ungdomsförbund KDU inte står särskilt högt i kurs hos mig är väl inte heller det en hemlighet.
Vad tycks t ex om den här affischen?
KDU
Orginalet
För er som inte kan se det finstilta kan jag meddela att det står följande: "Om vi ska nå ökad jämställdhet måste vi själva våga ta plats och lyfta fram varandra. We can do it - utan kvotering. Läs mer på www.kdu.se"
Jag gillar nog originalet bättre tror jag...
Sedan har ju MUF slängt ihop en catchy slagdänga som verkligen kommer gå hem i stugorna. "Sverige jobbar!" heter låten, vilket blir ganska kul med tanke på Sverige - med den sk "arbetslinjen" och rådande alliansstyre - har 9,5 procent arbetslöshet.
Men vad är då MUF:s analys om denna arbetslöshet. Jo, ca 1:50 in i klippet får man detta förklarat för sig: "Jag är jobbsökanden som trots världens finanskris vill jobba och slippa bidraget..." Aha! Det är finanskrisens fel. Och by the way: Myten om att arbetslösa är lata sprids vidare. Som arbetslös VILL jag alltså inte jobba och slippa bidragen. Det är alltså mitt personliga fel att jag är arbetslös! Tjena. Jag tog direkt tillfället i akt och gick med i följande grupp på Facebook eftersom jag helt klart är i trängande behov av mental omskolning. Jag menar, om nu Alliansen vinner valet den 19 september så är det väl lika bra att ha alla samlade på ett ställe för att underlätta hanteringen. Eller?
