Arkitektur, kriminalitet och barnens kladd

Häromdagen blev jag (och många med mig som jobbar, bor eller verkar ute i Angered) fly förbannade. Anledningen till detta är en artikelserie som just nu går i GP som handlar om arkitekturens inverkan på kriminalitet. Man kan läsa den utlösande artikeln här.

Tillsammans med Benny Cruz satte jag mig ner och formulerade ett svar på denna artikel som (enligt mig) verkligen osar om fördomar och har till syfte att svärta ner området. Igår skickade vi även in detta svar till tidningen, men det kommer med största säkerhet inte ens publiceras. Därför väljer jag att posta inlägget här på bloggen istället:

Replikskifte: "Från luften ser allt bra ut"

Återigen har en representant från den belästa medelklassen förärat förorten med sitt celebra besök. Denna gång är det Mark Isitt som ondgör sig över det arkitektuella förfallet i bl a förorten Hammarkullen. Artikelförfattaren gör som så brukligt när dessa välutbildade turister i tillvaron uttalar sig: Svärtar ner. Sprider rädsla. Sprider dynga. Allt utan en underbyggd analys om varför t ex kriminalitet frodas i förorten. Nu är det arkitekturen som är boven i dramat och inte andra faktorer som t ex arbetslöshet, apati och sociala nedskärningar.

Det är synd.

Det är synd att Mark Isitt faller i den välbeprövade fällan att bara spy galla över ett område som han egentligen inte känner till. Det är synd att Mark Isitt redan på förhand har fördomar om förorten. Det är synd att Mark själv sprider tankar om segregation och ”Vi-och-dom”-mentalitet.

Det är synd att Mark inte tar ett vidare grepp om den nedslitenhet som finns i förorten. För visst finns den. Inget snack om den saken. Men att hävda att arkitekturen skulle vara boven i dramat blir aningen löjeväckande. Det är som att säga att det inte finns sociala problem i t ex villaområden. Detta eftersom den arkitektur som där råder är mer ”utvecklad” än hyreskaserner i förorten.

Vi två som har författat detta inlägg arbetar, på olika sätt, i stadsdelen Angered. Det som förenar oss är att vi inte ser stadsdelens invånare som potentiella kriminella, knarkare eller parasiterade socialbidragstagare. Vi ser däremot en stadsdel som sjuder av liv, av stolthet, av kraft. Vi ser ungdomar som dagligen får kämpa för att ens få komma på en anställningsintervju pga strukturell rasism, vi ser fäder som är utbildade läkare i sitt hemland som i bästa fall får jobb som lokalvårdare och vi ser mödrar som vill sina barns bästa men som blir motverkade pga språkliga hinder i ett byråkratiskt system som förutsätter att man kan språket.

Vi ser också en stadsdel som har ett mycket rikt kulturliv och ett föreningsliv som är outstanding! Vi ser entreprenörer som driver affärer och butiker och vi ser människor som kämpar för en drägligare tillvaro. I motvind. Men ändå.

Vi tycker också att det är lite extra roligt att Mark nämner just Hammarkullens spårvagnshållplats och i ett slag även sätter sig till doms (och förminskar!) barnens egna visioner om sin stadsdel. Om Mark hade vågat lyfta sin egen blick från asfalten och faktiskt tittat på de övriga 17 reklamtavlorna så hade han insett att detta är en utställning med syfte att låta barns egna framtidstankar om sin stadsdel få komma fram. Det är så vi vill jobba i Angered; i dialog med invånarna, Community Art och empowerment.

När det gäller reklamtavlorna så har det företag som äger dessa inga problem med att sälja sina reklamplatser till olika aktörer. Det reklamföretaget valt att göra denna gång är att sponsra sina 17 tavlorna så att barnens visioner om sin stadsdel kan komma fram. Så arbetar nämligen företag som är fördomsfria. Så arbetar företag med hjärta.

Om nu Mark Isitt är så rädd som han gör gällande i sin artikel så kan vi gärna hålla honom i handen för en mer ingående rundvandring i området. Tills detta sker så anser vi att Mark bör hålla sina fördomar för sig själv och inte sprida rasism och fördomar med arkitekturen som slagträ.

Mattias Dristig, projektledare Skapande Skola Gunnared
Benny Cruz, konstnär och projektledare "Här Växer Framtiden"

Så det så. Och hör sen!

Som en totalt motvikt till den sneda syn som sprids i GP:s artikelserie kan nämnas att Metro idag publicerade en intervju med mig och Benny (på Pling-sidan) angående just de teckningar som Mark Isitt benämner som "kladd".  Intervjun i sin helhet kan man läsa här.

Från tidningen metro (publ 110323

x x x

Och nu till något helt annat;

Spelningen med Drabanterna igår på Blå Stället gick mycket bra. Mycket folk och trevlig stämning. Kul! Tack alla ni som kom.

Dristig & Drabanterna Live Blå Stället (Foto: Dan Greider)

Det ryktas lite lätt om att spelningen spelades in på olika sätt. Både med filmkameror och ljudupptagningar. Får se om det blir något roligt av det som sedan kan släppas till allmänheten. Vi får se.