Uppbrottens tid och nystart

Ok. Det kanske inte har undgått så värst många att jag nuförtiden betecknar mig själv som singel. Jag tänker inte gå in på anledningarna till detta här på bloggen. Det vore lite för utelämnade. Jag kan däremot meddela att det värsta är över och att det till och med börjar kännas ganska bra. Jag börjar möta trevliga blickar, le en smula och har det allmänt trevligt.

Men visst har det varit en jobbig tid.

Att jag och ABF Göteborg bröt maydaysamarbetet (pga "chefs-prestige-galenskap" efter 7-års friktionsfritt samarbete) under samma period gjorde liksom inte saken bättre. Kändes som att allt försvann under mina fötter. Helt plötsligt. Kändes som ytterligare ett svek men i efterhand helt okej. Det jobbas på nya samarbetspartners och min ambition att maydaymärket är exklusivt för ABF står fortfarande fast. Även om ABF Göteborg inte inser märkets möjligheter.

Något som jag däremot insåg under den mest svartaste perioden var att musiktexter kan vara sjukt terapeutiska (ja, jag visste väl det innan men det har aldrig varit såhär tydligt). Thåström har varit min terapeut under hela tiden och plattorna "Det är ni som är de konstiga...", "Kärlek är för dom" och "Mannen som blev en gris" har gått på repeat i min iphone. Även Afzelius med låten "Dockhemmet" spelade en stor roll. Inledningsvis.




En av de stora fördelarna med att lyssna sönder sig på Thåström samtidigt som man är nere för räkning är att man själv producerar ganska avskalade texter. Det var länge sedan som jag släppte helt på en rimstruktur vid textskapande men nu har det alltså skett. Jag har spottat ur mig utkast och färdiga alster. Tack för det! Förhoppningsvis blir det låtar av dom framöver. En av texterna är faktiskt redan arr:ad och klar. Den hittar man på Dristig & Drabanternas sida på facebook. Dom andra håller jag lite på. Just nu.

Jag har även tagit mig i kragen och börjat springa runt - iklädd moderiktiga löparkläder - så ofta som jag orkar. Minst en mil per vecka gäller och RunKeeper is da sheit! Sedan att jag i o m min singelstatus festar loss lite oftare än förut är väl sådär när det gäller löpträningen. Men men, träningsambitionen finns där nu i alla fall. And I like it!

När det gäller arbetet med Skapande Skola Gunnared osv så går detta projekt in i sin slutfas och mycket spännande händer såhär i slutet. Delprojektet "Mitt Angered" gasar på i 180 knyck samt ett samarbete med Urbana Studier (angående Berättande Historia) är också initierat. Många möten blir det. Min arbetsframtid är däremot aningen osäker, men i värsta fall så lutar det mot högre studier efter projektets slut. Synd att släppa allt man har byggt upp i Angered dock. Jaja. Vi får se.

I dagsläget letar jag också efter en ny lägenhet och om allt går vägen så är detta löst kring maj/juni. Ett byte är på gång men allt ska godkännas av två bostadsbolag först. Förhoppningsvis går det vägen. I så fall kommer min nya adress vara kring Mariaplan:


Visa större karta


Nu på första maj åker även jag och Kristoffer Åberg på musikalisk export till Nässjö. Våra mest upproriska låtar (!?) ska framföras för sympatisörerna till det smått sköna kommunala partiet SAFE.

Ja, det börjar kännas bra nu. Helt enkelt.

/ Mattias Dristig
söndrad och blästrad men på banan igen...