torsdag 31 december 2015

Årskrönika 2015

Det börjar bli dags att summera det gångna året och jag inser att det är mer än så som måste summeras - det är inte ett år utan mer en epok.

Jag har landat i Göteborg nu och börjar känna av en viss Saknad. Det där med 2.5 år i Dalarna förändrade mig i grunden. Efter 2.5 år skapas vänskapsband och man börjar få en viss tillhörighet med platsen man befinner sig på. En stor del av mitt hjärta finns alltså kvar i Dalarna men det är grymt skönt att ha kommit hem till Kärleken igen. Och att slippa veckopendlingen som verkligen tärde på mig det där sista halvåret.

Jag är inte samma person nu som jag var när jag första gången steg av på perrongen i Falun i april 2013. Då var jag tydligt märkt av ofrivillig arbetslöshet, politisk kamp och begynnande bitterhet. Jag var nere för räkning och i luften låg en stickande doft av brända broar, brända kartor och brända skepp. När jag ser tillbaks på våren 2013 minns jag den helande kraft det innebar att skrota runt helt ensam bland skog och fält ute i undersköna byn Danholn och lyssna på Lundell och Euskefeurat. Jag behövde det året därute för att samla ihop tankarna och hitta något slags inre lugn igen. Flytten in till Falun 2014 gjorde även att jag kom närmare mina nyvunna vänner. Åhh, vad jag saknar er ibland!








Jag är grymt tacksam över att fått möjlighet att hitta ett helt nytt sammanhang där människor har tagit emot mig med öppna armar och trott på min förmåga att skapa varaktiga resultat. Sånt stärker självkänslan. Jag behövde det så väl under hela perioden i Dalarna. Tack för det!

De 2.5 åren har gått väldigt fort och jag är ytterst stolt över det resultat som projektet Kultur Hjärta Skola har uppnått. En projektrapport är skriven och ska genomgå lite grafisk bearbetning innan den blir offentlig inom kort.



Under 2015 började jag prioritera min egna tid lite mer. Federationen las ner då jag inte hade tid med föreningen längre. Att ge ut fanzinet var kul men aningen trögjobbat där i slutet. Det där med att gå på möten i Göteborg när man sitter på ett tåg två dagar i veckan... tja... det går helt enkelt fetbort. Kraften i föreningen hade också gått ur. För att orka med alla resor till Dalarna så prioriterade jag alltså att repa med Dristig & Drabanterna och att vara med min flickvän.



Jag är sjukt glad över att Dristig & Drabanterna nu börjar få en riktigt stabil sättning i form av tillskott av Micke "Turbo" Dahlvid och Erik Nyberg. Live-mässigt börjar det låta riktigt svängigt. En ny EP håller på att spelas in som släpps under 2016. Damn, vad jag är sugen på att färdigställa den plattan som har spelats in under spridda helger när jag har varit hemma i Göteborg.



Hela resan med DinoFajten är också ytterst rolig. Äntligen är spelet upptryckt i en begränsad upplaga på 200 ex och försäljningen har börjat ta fart. Att bränna av en CrowdCulture-kampanj, producera spelet, komma till final i prestigefulla The Brewhouse Award och ges möjligheten att stå och sälja spelet på NK i julhandeln, allt inom loppet av fyra månader, bör ses som en smärre bedrift som inte skulle lyckats utan Andreas Kjellanders grafiska slit. Responsen på spelet har också varit sjukt positiv vilket sporrar mig ytterligare i tankarna att ta fram en expansion framöver. Jag får återkomma om det. I väntan på hemsidan så finns DinoFajten på Facebook. Ett spel kostar 250 kr + frakt. Säkra ditt numrerade exemplar innan de tar slut vettja.




Under 2016 planeras ett hemligt projekt med några vänner som jag ser mycket fram emot. Kan avslöja att det rör sig om ytterligare en efterlängtad kulturprodukt som kommer se dagens ljus under året. Om allt går vägen.



Min arbetslöshetsperiod blev inte heller särskilt långvarig den här gången och jag fortsätter min resa som regional tjänsteman framöver. Den 18 januari börjar jag på ett vikariat på Region Halland. I arbetsuppgifterna ligger bl a att stötta Hallands sex kommuner när det gäller skolutveckling. Jag ser mycket fram mot dessa nya arbetsuppgifter som innebär att mina erfarenheter från arbetet i Dalarna kommer väl till pass.

Och med det sagt.

Jag ser verkligen fram mot 2016.

tisdag 8 december 2015

DinoFajten nu upptryckt!

Äntligen är DinoFajten upptryckt i hela 200 exemplar! Resan har varit spännande och ytterst lärorik. Helt underbart att projektet äntligen är genomfört och att slutprodukten är så (om jag får säga det själv) snygg och professionell utformad. Jag är mycket tacksam över Feni Hagman och Måns Smuts Svensons illustrationer som gör spelet vackert att bara titta på. Stort tack även till Andreas Kjellander som har slitit med det grafiska arbetet och varit ett välbehövligt bollplank i hela produktionsprocessen.

CrowdCulture-kampanjen gjorde så att ett antal spel förbeställdes, vilket har varit välbehövligt då min egna ekonomi är aningen svajig i dagsläget.

Att även vara ett av finalbidragen i prestigefulla innovationstävlingen The Brewhouse Award har också varit grymt smickrande. Det är sådan uppskattning som gör att en vill fortsätta vara kreativ.

Varje enskilt spel är nu även inplastat och framöver kommer jag uppvakta affärer i Göteborg som kan sälja dyrgriparna.


Vad går spelet ut på?

I stort går spelet ut på att en ska besegra varandras Dino-flockar. Olika Dino tål olika mycket skada och har olika antal tärningar i attack. Besegrar man en av motståndarens Dino så får man dra ett Händelsekort. Dessa kort brukar ge en positiv effekt direkt, men vissa kan också sparas och användas närsomhelst. Turordningsreglerna skiljer sig åt från många andra spel då det blir din tur först efter att du har blivit anfallen. Turordningsreglerna och det faktum att kort kan sparas för att användas närsomhelst (även när det inte är din tur!) öppnar upp för olika strategier där såväl vuxna som barn kan bemästra spelet.

Ett spel består av:
28 Dinokort
44 Händelsekort
256 poängmarkörer
8 sidor regelhäfte


Gratis frakt fram till 15 december!

Så. Vill man beställa ett exemplar av DinoFajten så bör man göra det snarast. De numrerade spelen går verkligen åt i julhandeln. I väntan på hemsidan beställer en lättast genom att skicka mig ett mail dristig[at]hotmail.com så berättar jag mer. Varje spel kostar 250 kr och fram tills 15 december bjuder jag på frakten.

Läs mer om DinoFajten:
Facebook
CrowdCulture


DinoFajten - Innehåll

DinoFajten - Inplastat exemplar

DinoFajten - upptryckta och inplastade

DinoFajten - Förpackat


tisdag 17 november 2015

Arbetet med DinoFajten går framåt!

DinoFajten - kortexempel


Jag och Andreas Kjellander (grafisk design - Dorothea Media) har jobbat på som galningar för att få ut DinoFajten innan jul. Än så länge håller vi vår deadline.

200 ex av spelet ska finnas till försäljning framöver. Spelet består av fyra tärningar, 72 kort, fyra poängbrickor (totalt 256 poängmarkörer) och regler. Allt förpackat i en designad spelbox på 150 x 150 x 34 mm. Om vi hinner kommer varje spel även plastas in. 

Priset kommer ligga på 250 kr (ink moms) per spel då DinoFajten trycks upp i en begränsad upplaga och liknande upptryckta spel ligger i den prisklassen. 

Igår landade de upptryckta kortlekarna i Majorna och idag kom 800 lila tärningar fram. Spelbox och markörbrickor är även ivägskickade till upptryck och bör vara klara om två veckor. Efter det så är det bara reglerna kvar. Sen så...

En CrowdCulture-kampanj är också avklarad. Tack alla ni som stöttade den. Även om kampanjen är avklarad så kan en fortfarande förbeställa signerade exemplar via följande länk: http://www.crowdculture.se/se/projects/dinofajten. Gör gärna det då jag numera är "mellan två jobb" och behöver varje krona i väntan på nytt arbete eller Akassa. Om en förbeställer via CrowdCulture så bjuder jag även på frakten och signerar spelet. 

Folk har också undrat vad "Möt Konstruktören" egentligen innebär på ovanstående CrowdCulture-kampanj. Har jag blivit totalt galen? Tar jag numera betalt för att umgås med mina vänner? Svaret är såklart nej. Alternativet finns så att organisationer, spelföreningar, bibliotek osv lätt ska kunna bjuda in mig att hålla en föreläsning om hur spelet har växt fram och hur vägen mot upptryckt produkt har sett ut hittills.

DinoFajten har också ställt upp i tävlingen Brewhouse Award (i kategorin Öppen ansökan) så håll tummarna att vi kommer med till semifinal där så läggs grunderna för ett nytt spelföretag framöver. 

En hemsida är på gång (www.dinofajten.com), men än så länge får ni ger er till tåls och följa den löpande utvecklingen via sidan på Facebook: https://www.facebook.com/DinoFajten-1643812319226401

Så tveka inte. Säkra ditt exemplar av DinoFajten genom att lägga en förbeställning via http://www.crowdculture.se/se/projects/dinofajten

Sprid ordet!

Kartongdesign

200 st levererade kortlekar

Inplastad kortlek

72 kort

Grundupplägg Dinoflock

800 st tärningar

lördag 29 augusti 2015

DinoFajten har nu en sida på Facebook!

Äntligen! Nu har DinoFajten en sida på Facebook. In och gilla! Sprid ordet osv! https://www.facebook.com/pages/DinoFajten/1643812319226401

Folk som har följt mig ett tag vet ju att jag skapar brädspel på fritiden. Just nu har jag tre spelbara dummys som har speltestats ganska mycket de senaste åren: Baron, Artifakterna och DinoFajten. Speciellt DinoFajten ligger mig nära om hjärtat då det är ett spel som jag har tagits fram under en period då jag var verksamhetsledare för ett eftermiddagshem i Mölnlycke utanför Göteborg. Bakgrunden var att på ett lätt, och roligt sätt, skapa ett räknespel. De tankarna blev ganska snart sekundära och resulterade i ett spel med oanat strategiskt djup. Speciellt roligt var det att delar av barnen på eftermiddagshemmet kom med tips, råd och idéer till spelet och fungerade som en första speltestande grupp. Speldummyn som togs fram spelades även friskt av mig och vännerna på fredagskvällar när jag bodde i Bergsjön. Oftast med chips, öl, garv och snacks inblandat.

Jag har flera gånger tänkt ta tag i utgivningen av DinoFajten men det har alltid kommit käppar i hjulet. Oftast har just kostnadsfrågan varit en av anledningarna, men också tidsbrist och svårighet att hitta rätt samarbetspartners.

Gammal spelbar dummy när DinoFajten hette Dinoduellen


Nu verkar läget däremot vara mer gynnsamt. Efter lite efterforskningar så tycks det helt möjligt att trycka upp spelet i en mindre upplaga (200 ex) och jag har bestämt mig för att arbeta för det.

Feni Hagman har tidigare målat helt underbara teckningar som kommer fungera som spelets "karaktärskort". Min gamla vän Måns "Smuts" Svenson har också målat ett gäng teckningar som kommer fungera ypperligt som illustrationer till de "Händelsekort" som DinoFajten också består av.

Kollage Feni Hagmans illustrationer till DinoFajten 

Kollage Måns "Smuts" Svensons illustrationer till DinoFajten 

Jag har nu också en plan när det gäller upptrycket "från ax till limpa". Tidigare har jag tänkt trycka upp via Gamecrafter, i Kina, i Tyskland eller liknande, men har insett att kostnaderna då skjuter rejält i höjden framförallt pga tull- och fraktkostnader. Planen är nu att "plocka ihop" spelets olika komponenter från olika leverantörer då det faktiskt blir billigare och innebär att jag kan hålla ett lägre försäljningspris.

Mitt mål är att ha 200 ex av DinoFajten klar till försäljning lagom till julhandeln. Det är en tight tidsplan, men för första gången på länge ser det ut att vara möjligt.

Häng med på resan! Nu kör vi!
På FB-sidan kommer en kunna följa det löpande arbetet i detalj.

Så.
In, gilla och sprid FB-sidan vettja.

söndag 26 juli 2015

Intervju i Folkrörelsepodden

Jag har en god vän som heter Thor Rutgersson. Vi går "whay back" som en säger. Vi är lika på ganska många sätt, delar många åsikter och värderingar - om makt- och strukturkritik, arbetarrörelsens utmaningar framöver och vikten av ideologisk skärpa, folkbildning och demokrati m m.

Thor har även en tendens att släppa böcker om de här frågorna lite då och då.

Hursomhelst.

För ett tag sedan hade vi ett samtal kopplat till en av de där nya böckerna - Demokratimodellen (läs gärna den för övrigt, finns mycket matnyttigt där) - ett ganska öppenhjärtigt samtal i Thors kök i Ludvika.

Här har ni vårt samtal i sin helhet via Folkrörelsepodden. Kolla gärna även in övriga avsnitt.
Helt enkelt lite som Sommarpratare, men för föreningsliv- och civilsamhälle.

http://folkrorelsepodden.podbean.com/e/folkrorelsepodden-9-mattias-dristig-kulturprojektledare-och-musiker/

Trevlig lyssning.

lördag 20 juni 2015

Vad pysslar du egentligen med..?

Mina vänner från Göteborg undrar ibland vad jag pysslar med i Dalarna. De har också märkt av ett visst nyvunnet lugn hos mig och ett vurm för landsbygden - att jag gillar skogsdoft, grusvägar och röda stugor. Fair enough. Någonting har trots allt hänt med den där killen som var helt på botten och kände sig tvungen att svinga åt alla håll. Jag har landat en aning. Återfått min självkänsla. Dalarna har gjort mig mycket gott och fått mig att blomma. Detta genom att framförallt lita på min kompetens och gett mitt relativt fritt spelrum.

Mina kritiker däremot (de är några stycken I assure you) hävdar att jag har "blivit medelklass", "sålt mig" eller "blivit höger". Det lustiga i sammanhanget är att några av de där personerna är samma som hävdade att jag var "lat", borde "ta mig i kragen", "sitta still i båten" osv när jag kämpade som värst i min ofrivilliga arbetslöshet senast och som inte lyfte ett finger medan jag höll på att gå under. "Damn if you do. Damn if you don't" osv... Jag är ytterst tacksam över att den perioden i mitt liv är över. Arbetslöshet är förödande för vilken kreativ själ som helst.

De flesta. Då som nu. Är däremot ganska tysta och är sådär lagom ängsliga över egna problem, inkompetens och missade chanser. De skrämmer mig från vettet. Det är nämligen från dessa håll de flesta nålstick och dolkstötar kommer. Från skuggorna. De där personerna kommer aldrig lyfta en till skyarna eller säga ens ett vänligt ord. Så länge de själva inte får en fördel av att ge denna "vänlighet".

Det är märkligt det där: Kulturlivets (och arbetarrörelsens) totala oförmåga att ta hand om sina välvilliga kritiker, rädslan för förändring och den utbredda egoismen som finns. Förr i tiden blev jag totalt förkrossad över avsaknaden av grundläggande solidariska principer inom båda dessa fält. Men tiden i Dalarna har gjort att jag har fått lite nya perspektiv - det är inte mitt problem att människor är ängsliga liksom. När en slutar spela det där spelet så vinner man. En inser att Kejsaren är totalt naken, ens långfinger mot makten är viktigare än någonsin och att skogsdoften helar ens sår. Det är det som är vackert och det är i denna ärlighet en hittar ens nya vänner (Tack, ni vet vad ni heter. Kommer bli sjukt jobbigt att lämna er i slutet av oktober).

Just det. Ni ville ju veta vad jag pysslar med i Dalarna. Egentligen. Jag är sjukt stolt över det jag (med hjälp av ytterst kompetenta kollegor) har uppnått i Dalarna under mina två år i exil: Två lyckade konferenser där barn och ungas delaktighet har varit i fokus (varav den ena med hälften barn och unga i publiken när vi diskuterade bla Skapande Skola), arrangerat två föreläsningar med Ulla Wiklund för Dalarnas alla pedagoger och lärare, skapat en högskolekurs på 7.5 poäng tillsammans med Högskolan Dalarna och Riksteatern, sett till att Riksteaterns satsning DIG (Dramatik i Grundskolan) fick en fortsättning i Dalarna genom samarbete med Dalateatern och två kommuner, skapat en Elevkulturombud-struktur tillsammans med nio (!) av Dalarnas kommuner (totalt ca 110 elever i åldrarna åk 2-9 som tillsammans med utsedda kommunala samordnare är med och bestämmer om kommunalt och regionalt kulturutbud) och hållit i arrangörsutbildningar så att Elevkulturombuden ska kunna arrangera egna kulturevenemang tillsammans med studieförbund och Riksteaterföreningarna framöver.

Utöver det där så har jag varit regional byråkrat och flängt runt ute i länet. Inget att detta skulle däremot varit möjligt att genomföra utan en förstående kommunal- och regionalpolitik, kommunala tjänstemän som brinner för frågorna och duktiga chefer och kollegor. Återigen, tack för att ni finns.

Min största utmaning planeras däremot just nu - Föreningsmässan 3 oktober. Dalarnas Elevkulturombud och vuxna från kommunerna och Riksteaterföreningarna arrangerar ett stort event på Moraparken där Dalarnas föreningar möts för att byta erfarenheter och tankar om barns och ungas inflytande på fritiden. Göteborgare kan tänka sig lite som Bokmässan i miniatyr, men för föreningar. Kommer bli en grymt spännande resa.

Det är så vi bygger reellt inflytande för barn och unga. Jag tror att Dalarna bara är början i det viktiga arbetet.

Vill man läsa mer vad jag pysslar med (och se några filmer från några av projektets olika konferenser) så hänvisar jag till projektbloggen som börjar bli ganska utförlig vid det här laget: http://skolscenen-kulturhjartaskola.riksteatern.se/

Eller så kan man läsa lite om vad Kulturrådet tycker om satsningen: http://www.kulturradet.se/sv/Skapande-skola/For-skolan/Elevinflytande--vad-menas/Elevkulturombud-ger-reellt-inflytande/

Sen kommer det väl en utförlig projektrapport framöver.

För egen del vet jag inte riktigt var jag landar framöver. Frågan är om det ens är i den stora staden på västkusten. Jag har trots allt börjat Hemnet-knarka en aning och lyssna på Euskefeurat sedan sist. Jag måste däremot hem till Västra Götaland och Kärleken. Att veckopendla tär på en.

Hursomhelst. Här kommer till sist lite random bilder från min tid hittills i Dalarna:





söndag 10 maj 2015

Slaget om landsbygden

De politiska partierna har ignorerat landsbygden under flera val och det demokratiska Folkrörelsesverige har abdikerat. 

Landsbygden är numera lämnad helt i händerna på en gryende nyfascism medan goda lokala krafter kämpar ensamt och i motvind. Konflikten mellan stad och land är något som kommer utnyttjas. Frågan är av vilka och i vilket syfte?

Den politiska förskjutningen från det kollektiva ansvaret till det enskilda har inte gått landsbygden förbi. Även folk på landsbygden väljer att hellre se på Lets Dance på TV än att engagera sig politiskt i Folkrörelsesverige. Folk på Landsbygden är alltså inte unika på något sätt. Även folk från landsbygden finner total lycka i att sträva efter bekvämlighet i tillvaron - Fredagsmys, ROT-avdrag och random semesterresa.

Tyvärr så har de inte samma möjligheter då urbaniseringen är ett faktum. De som stannar kvar. De blir kvar. Men med sämre kommunal service på grund av utflyttning och vikande skatteintäkter.

Men. Landsbygden består av människor som har samma drömmar som resten av Sveriges befolkning. Ja. Jag vet att den meningen kan verka totalt främmande för folk som lever i städerna. Men läs den gärna igen: "Landsbygden består av människor som har samma drömmar som resten av Sveriges befolkning." 

Fortfarande scary? Grattis. Du har klara symtom av sk Lantisfördomar. Ett tips är att du tar tag i det. Sök nytt jobb och flytta ut hit vettja. Det gjorde jag. Det gav mig vissa nya perspektiv.

Hursomhelst. Nu tänker jag raljera.

Socialdemokratin lämnade landsbygden i någonslags pösmunk-Göran Persson-förträfflighet runt 2004. Alliansens valframgångar skapade även en intern ideologisk kris där Mittentriangulering sågs som det enda framgångsreceptet. Här föddes tanken om att ideologi är något som begränsar möjligheten att vinna val. Men. Politisk Status Quo har aldrig gynnat landsbygden. Inte heller svaga grupper för den delen.

Centern gick på Stureplan nångång runt 2006 och är fortfarande där och smuttar drinkar tillsammans med en ny inkarnation av Maggie Thatcher. Centerns privatiseringshysteri och nedmontering av bla sjukhus och apotek är ett direkt hån mot hela tanken om att axla rollen som landsbygdsparti.

Även Vänstern har gått vilse. Detta mellan ideologi och akademiska begrepp. Det blir djup tragik när vänstern slutar prata språket som talas av de förtryckta. När vänstern inte talar detta språk så dör den. När arbetarrörelsens organisationer slåss inbördes, blir en arena för karriärister eller tappar fokus så är det tydliga tecken på att något har gått förlorat.

Det finns som sagt andra krafter som gärna utger sig för att tala de förtrycktas språk. Det sker här och nu. På landsbygden.

När de demokratiska Folkrörelsesverige och politiken lämnar landsbygden så ger vi dessa krafter fritt spelrum. Något fyller nämligen tomrummet mellan Centrum och Förort. Mellan Stad och Land. Mellan akademiska begrepp och din nedlagda ICA-butik. Mellan en kulturdebatt i DN och din nedlagda vårdcentral.

Det är då lätt att skylla på invandrarna. De som flyr för sitt liv när länder brinner.

Det är lätt att politiskt kapitalisera på den konfliktyta som har skapats mellan Stad och Land. Mellan Kulturelitism och Folklighet. Mellan Vi. Mellan Dom. 

Det blir lätt att skingra grupper och skapa nya. Det blir lätt att skapa en väljarbas. Det blir lätt att ta den politiska makten i ens lokalsamhälle.

Det blir lätt att ta makten i ett land,

Vi har ett val 2018. Om inte landsbygdens frågor står i fokus då så är jag säker: Jag vill inte bo i Sverige efter valet 2022.

Jag vill nämligen inte vakna upp i en demokratisk vald nyfascism.

Slaget om landsbygden borde börjar nu.

måndag 2 mars 2015

Federationen 2011 - 2015

En kulturförening är död. Allt har sin tid. Allt har sin plats. Allt har sitt engagemang.

I helgen hade vi vårt sista årsmöte för Federationen och vi valde att lägga ner föreningen via ett sista kulturarrangemang under 2015. Då jag är initiativtagare till denna lilla skapelse kände jag att jag borde skriva ner några rader om den spännande resa som nu är slut.

Grundtanken med Federationen var att kulturutövare borde kunna mötas och arbeta mot gemensamma mål som var helt solidariska. För egen del hade jag tröttnat på den egoism som fanns i samhället, där varje kulturarbetare hade blivit degraderade till produkter. Solitärer på en marknadsplats där valutan var Cred eller Cash. Ibland bägge. Oftast intet.

Jag drömde om något annat. Något som doftade 70-tal och musikrörelse. Något som var politiskt. Något som var på allvar. Arbetet med rödgrönatorg:2010 hade även det gett viss mersmak samt det där om att ta tillvara grundtankarna kring www.maydaycenter.se

Det var däremot tydligt att det behövdes självorganisering om det där med Solidaritet mellan musiker ens skulle ha en chans att lyckas. I de fall då koncept köps upp av organisationer så förloras viktiga bitar och man riskerar att bli en del av problemet. Jag ville politisera grundtanken kring www.maydaycenter.se då det var helt nödvändigt rent kulturpolitiskt i en tid då Alliansen gjorde att folk gick under. Kulturen som en röst i samhället var viktigare än någonsin.

Att kalla satsningen för Federationen var medveten - en sammanslutning av fria individer som alla verkade för gemensamma och kollektiva mål. Detta utan att göra avkall på sin egna konstnärliga frihet. Fria kulturarbetare i en Federation.

Jag tog därför kontakt med det enda band i Göteborg som jag tyckte dela dessa politiska tankar. Det bandet var Chelas och jag såg framför mig hur de och mitt egna band (Dristig & Drabanterna) kunde vara ett embryo till ett arrangörskap med politisk grund. Genom att dela på bördorna så skulle vi som band slå igenom det borgerliga bruset, knyta fler goda krafter till oss och ändra kulturpolitiken. Målet var tydligt: En ny skapad musikrörelse där vi själva var våra egna Malcom McLarens. Där Cash och Cred blandades och våra långfingrar var höjda mot makten.

Chelas på Federationengig - Allégården, Göteborg


Publik - Federationengig Oceanen, Göteborg

Kurbits & Rötjut på Federationengig - Allégården, Göteborg
Jag brann ideologiskt i min egna arbetslöshet under den där tiden. Jag brände också några broar där och då, men mitt hjärta var rent. Men, man utmanar inte strukturer ostraffat och jag tackar för den lärdomen.

Det är också viktigt att komma ihåg att det är relativt lätt att skapa introverta socialistiska rörelser. Det är svårare att skapa bredare sammanhang där Solidaritet, Miljö, Syndikalism, Strukturkritik och Feministiska tankar ges utrymme. Sånt utmanar nämligen våra egna roller och vår egna makt.

Vi arrangerade några spelningar tillsammans som nätverk men imploderar snart i kaskader av internt gnäll och tankar om olika ambitionsnivåer. Min egna roll som initiativtagare behövdes också (med rätta) utmanas.

Helt plötsligt stod vi också där med två nummer upptryckta fanzin. Ett fanzin som i grunden hade handlat om att sätta vår musik i ett politiskt sammanhang. Som band var det tydligt att det fanns fler än oss själva som gillade idén med en ny musikrörelse, dessa var poeter och skribenter.

Vi var tvungna att bredda oss. Vi var tvungna att skapa en plattform där vi alla kunde mötas på en demokratisk arena där vi alla var lika. Att sudda ut gränsen mellan musiker, skribenter och publik om ni så vill. Kulturföreningen Federationen såg dagens ljus vilket i praktiken innebar att de båda banden Chelas och Dristig & Drabanterna inte hade något inflytande över konceptet längre.

Sen gick det snabbt. Som förening gav vi ut ytterligare åtta nummer av fanzinet (totalt 10 nr), arrangerade ytterligare några spelningar, knöt kontakter med andra gräsrotsföreningar, höll offentliga tal, medverkade i debattartiklar, röjde runt på Twitter, skapade en stabil hemsida, fick betalande medlemmar i hela Sverige och annonsörer som stöttade vårt fanzin ekonomiskt. Under hela perioden var vi var alltid trogna vår Åsiktsförklaring, makt- och strukturkritiken samt de politiska färgerna Röd, Svart, Grön och Rosa.

Federationens sista styrelse 2014
Jag är alltså mycket stolt över det arbete som vi som förening lyckades med. Vi gav röster och utrymme till de svaga i samhället och var alltid en nagel i ögat på Makten. Speciellt stolt är jag över att vi lyckades producera hela 10 upptryckta nummer av fanzinet - en spretig skapelse med fruktansvärt duktiga skribenter som oftast delade med sig av personliga betraktelser i ett kallt samhällsklimat. Detta med noll budget, utan inblandning från studieförbund eller övriga intressenter. Endast via annonsintäkter och medlemsavgifter.

Loggan till sista fanzinet
För egen del sökte jag arbete i ABF under den här perioden och fick pga arbetet med Federationen höra att: "Du är för radikal för ABF". Hos Vuxenskolan (för ett annat jobb) fick jag höra att: "Du är för mycket Företagare än Folkbildare". Så här i efterhand är jag nog benägen att hålla med om bägge dessa uttalanden, Federationen var just bägge de där ytterligheterna och jag är stolt över att ha varit med om denna resa.


Håller tal på Välfärdsmanifestationen, Stockholm

Vi har nu haft årsmöte och Federationen är nerlagd som förening. Vi gör ett sista arrangemang framöver där vi har som ambition att gå med förlust och bjuda in medlemmarna till fest. Själv har jag inte tid med föreningen längre då jag veckopendlar mellan Göteborg och Dalarna och anser väl att Federationen i mångt och mycket har spelat ut sin roll då Alliansen inte längre innehar regeringsmakten. Min lediga tid vill jag lägga på mitt band, vara med min flickvän och skapa nya projekt.


Tack alla för denna tid.

Tack alla medlemmar och skribenter.

Tack alla annonsörer.

Tack alla ni politiska RödGrönSvartRosa galningar.

Vi gjorde något bra här.

Med vänlig hälsningar
Mattias Dristig,
Initiativtagare, redaktör och ordförande för Federationen

Ps. Hemsidan www.federationen.se kommer ligga kvar framöver så att man kan läsa gamla nummer av fanzinet osv.