Jag vill minnas att jag inte gjorde någon årskrönika för 2012. Det hade sina förklaringar. Det var nämligen ett stort skitår. Liksom 2011. 2013 var däremot året då allt började vända. Men jag kommer till det.
I slutet av 2012 så hade mina kontakter med AF Kultur nått nya bottennivåer när jag blev intvingad i en låtsasåtgärd där jag bl a skulle lära mig om kulturlivet, skriva CV samt lära mig tala inför publik (doh). Jobb- och utvecklingsgarantin (fas 1-3) är helt horribelt när det gäller att ta ifrån människor sitt driv och sin självkänsla. Själv gick jag hos arbetspsykolog och mådde allmänt kasst pga arbetslösheten. Det enda positiva med denna period var att jag skrev bra texter som dröp av bitterhet, politik, revanschlusta och allmän ångest. Har glömt hur många jobb jag sökte under den perioden, känslan av att ha bränt alla mina skepp i Göteborg var däremot reell. Jag var inte heller någon trevlig prick där i slutet av 2012. Det erkänner jag mer än villigt. Tack alla ni som stod ut med mig då och förlåt till er som inte gjorde det. Det var säkert inte bara ert fel.
Efter låtsasåtgärden (som absolut var bra för andra men helt meningslös för mig rent innehållsmässigt) så tog Vuxenskolan Göteborg mig under sina vingars beskydd och det resulterade i att jag påbörjade en förstudie om romsk integration. Det kändes viktigt att göra något för en grupp som många gånger hade det sämre än mig själv.
Så startades mitt 2013, i försiktig optimism. I januari släppte jag och bandet EP:n "Fru K har kommit Hem" som på sätt och vis blev en sammanfattning över 2011 / 2012. Jag sprang också (som vanligt) på ett antal anställningsintervjuer där i början av 2013 och kan i efterhand bara klia mig en aning i huvudet över att man ena dagen kan få höra att "du är för radikal för ABF" och på en annan intervju (konkurrerande studieförbund) höra "du är mer en företagare än en folkbildare". Det, och det faktum att jag kom på intervjuer i två städer för att bli Näringslivsutvecklare medan Göteborg, på sin höjd, skickade mig "nej, men nej tack"-brev som svar på mina ansökningar trots att jag kände halva stan. Jag var konfunderad och riskerade helt klart utveckla en paranoid läggning. Att fly fältet började kännas som det enda rätta.
Efter ett möte med en politisk vän från Angered så fick jag låna Marcus Birros bok "Släng Alla Kartor" (Hej Yvonne. Jag har kvar boken om du vill ha tillbaka den...) något som jag i praktiken bemötte med ett stort och rungande hånskratt. Men jag lovade att läsa den efter lite påtryckningar. Vad jag anser om Marcus Birros politiska resa och tokiga uttalanden är liksom ingen hemlighet. Men boken satte fingret på något viktigt - andra har känt samma som jag. De där nedbrytande strukturerna som finns i varje storstad för de av oss som brinner för saker. Kanske tydligare i Göteborg. Vem vet. Jag blev däremot grymt störd över att se min spegelbild i Marcus flykt från Göteborg.
Jag började mer aktivt söka jobb utanför Västra Götaland och tillslut blev det Dalarna som tog emot mig med öppna armar en dag i april. Detta på en tjänst som liksom sammanfattar hela min yrkeskarriär hittills: Folkbildningen, Barn- och Unga, Kulturen, Demokratispåret, Projektlederiet och Samverkan med olika grupper. Hela våren, sommaren och hösten så gick jag i praktiken omkring ute i natursköna Danholn och bara njöt. Och läkte upp självkänslan från min arbetslöshetsperiod.
I början av 2013 drog även Janne Olofsman sitt sista bullrande finska andetag. En stor man som gick ur tiden. En av våra största okända visskalder. Jag var på begravningen med ett gäng andra vismänniskor från hela Sverige och begravningen fick mig att inse hur bräckligt allt egentligen är och hur viktigt det är att sjunga in sina sånger. Så att de hörs. Ser fram mot att se var vi landar med Drabanterna och Trojkan under 2014.
Jag tog också tillfället i akt och löste medlemskap i Vänsterpartiet då det var på tiden. Jag försökte också välja mina politiska strider i sociala medier (gick väl sådär) och försökte försonas med min hemstad. Stör mig fö på att folk tycks tro att jag hatar socialdemokratin. Detta är alltså inte sant, men jag har fått förklara det åtskilliga gånger för socialdemokrater under 2013. Det får nog bli ett separat blogginlägg om det där. Kanske, framöver.
På sommaren semestrade jag och min flickvän i Skottland och då fick jag ett smickrande samtal från Röda Sten som betydde mycket. Arbetet med Federationen fortsatte och vi lyckades producera fyra nya nummer och nästan dubbla vårt medlemsantal. Jag höll ett uppskattat tal på Välfärdsmanifestationen i Stockholm i september. I oktober höll jag ett tal om Kulturens Kraft i samband med en fackeltågsmanifestation mot cancer i Borlänge. I november så ledde bl a jag en stor Delaktighetskonferens i Borlänge. Förutom det där så har jag och bandet lirat ute en aning. Inte så mycket som jag vill däremot.
Det var väl i stora drag det som hände under 2013.
Under 2014 så planerar jag fortsätta med arbetet i Dalarna, spela in lite nytt material med Trojkan (och ny platta med Drabanterna..?), jobba vidare med Federationen (om detta är årsmötets vilja) och ge ut en poesibok om min tid som arbetslös.
Sen var det ju det där med DinoFajten...
Gott nytt år på er!
/ Mattias Dristig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar