Mina kritiker däremot (de är några stycken I assure you) hävdar att jag har "blivit medelklass", "sålt mig" eller "blivit höger". Det lustiga i sammanhanget är att några av de där personerna är samma som hävdade att jag var "lat", borde "ta mig i kragen", "sitta still i båten" osv när jag kämpade som värst i min ofrivilliga arbetslöshet senast och som inte lyfte ett finger medan jag höll på att gå under. "Damn if you do. Damn if you don't" osv... Jag är ytterst tacksam över att den perioden i mitt liv är över. Arbetslöshet är förödande för vilken kreativ själ som helst.
De flesta. Då som nu. Är däremot ganska tysta och är sådär lagom ängsliga över egna problem, inkompetens och missade chanser. De skrämmer mig från vettet. Det är nämligen från dessa håll de flesta nålstick och dolkstötar kommer. Från skuggorna. De där personerna kommer aldrig lyfta en till skyarna eller säga ens ett vänligt ord. Så länge de själva inte får en fördel av att ge denna "vänlighet".
Det är märkligt det där: Kulturlivets (och arbetarrörelsens) totala oförmåga att ta hand om sina välvilliga kritiker, rädslan för förändring och den utbredda egoismen som finns. Förr i tiden blev jag totalt förkrossad över avsaknaden av grundläggande solidariska principer inom båda dessa fält. Men tiden i Dalarna har gjort att jag har fått lite nya perspektiv - det är inte mitt problem att människor är ängsliga liksom. När en slutar spela det där spelet så vinner man. En inser att Kejsaren är totalt naken, ens långfinger mot makten är viktigare än någonsin och att skogsdoften helar ens sår. Det är det som är vackert och det är i denna ärlighet en hittar ens nya vänner (Tack, ni vet vad ni heter. Kommer bli sjukt jobbigt att lämna er i slutet av oktober).
Just det. Ni ville ju veta vad jag pysslar med i Dalarna. Egentligen. Jag är sjukt stolt över det jag (med hjälp av ytterst kompetenta kollegor) har uppnått i Dalarna under mina två år i exil: Två lyckade konferenser där barn och ungas delaktighet har varit i fokus (varav den ena med hälften barn och unga i publiken när vi diskuterade bla Skapande Skola), arrangerat två föreläsningar med Ulla Wiklund för Dalarnas alla pedagoger och lärare, skapat en högskolekurs på 7.5 poäng tillsammans med Högskolan Dalarna och Riksteatern, sett till att Riksteaterns satsning DIG (Dramatik i Grundskolan) fick en fortsättning i Dalarna genom samarbete med Dalateatern och två kommuner, skapat en Elevkulturombud-struktur tillsammans med nio (!) av Dalarnas kommuner (totalt ca 110 elever i åldrarna åk 2-9 som tillsammans med utsedda kommunala samordnare är med och bestämmer om kommunalt och regionalt kulturutbud) och hållit i arrangörsutbildningar så att Elevkulturombuden ska kunna arrangera egna kulturevenemang tillsammans med studieförbund och Riksteaterföreningarna framöver.
Utöver det där så har jag varit regional byråkrat och flängt runt ute i länet. Inget att detta skulle däremot varit möjligt att genomföra utan en förstående kommunal- och regionalpolitik, kommunala tjänstemän som brinner för frågorna och duktiga chefer och kollegor. Återigen, tack för att ni finns.
Min största utmaning planeras däremot just nu - Föreningsmässan 3 oktober. Dalarnas Elevkulturombud och vuxna från kommunerna och Riksteaterföreningarna arrangerar ett stort event på Moraparken där Dalarnas föreningar möts för att byta erfarenheter och tankar om barns och ungas inflytande på fritiden. Göteborgare kan tänka sig lite som Bokmässan i miniatyr, men för föreningar. Kommer bli en grymt spännande resa.
Det är så vi bygger reellt inflytande för barn och unga. Jag tror att Dalarna bara är början i det viktiga arbetet.
Vill man läsa mer vad jag pysslar med (och se några filmer från några av projektets olika konferenser) så hänvisar jag till projektbloggen som börjar bli ganska utförlig vid det här laget: http://skolscenen-kulturhjartaskola.riksteatern.se/
Eller så kan man läsa lite om vad Kulturrådet tycker om satsningen: http://www.kulturradet.se/sv/Skapande-skola/For-skolan/Elevinflytande--vad-menas/Elevkulturombud-ger-reellt-inflytande/
Sen kommer det väl en utförlig projektrapport framöver.
För egen del vet jag inte riktigt var jag landar framöver. Frågan är om det ens är i den stora staden på västkusten. Jag har trots allt börjat Hemnet-knarka en aning och lyssna på Euskefeurat sedan sist. Jag måste däremot hem till Västra Götaland och Kärleken. Att veckopendla tär på en.
Hursomhelst. Här kommer till sist lite random bilder från min tid hittills i Dalarna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar