Det börjar bli dags att summera det gångna året och jag inser att det är mer än så som måste summeras - det är inte ett år utan mer en epok.
Jag har landat i Göteborg nu och börjar känna av en viss Saknad. Det där med 2.5 år i Dalarna förändrade mig i grunden. Efter 2.5 år skapas vänskapsband och man börjar få en viss tillhörighet med platsen man befinner sig på. En stor del av mitt hjärta finns alltså kvar i Dalarna men det är grymt skönt att ha kommit hem till Kärleken igen. Och att slippa veckopendlingen som verkligen tärde på mig det där sista halvåret.
Jag är inte samma person nu som jag var när jag första gången steg av på perrongen i Falun i april 2013. Då var jag tydligt märkt av ofrivillig arbetslöshet, politisk kamp och begynnande bitterhet. Jag var nere för räkning och i luften låg en stickande doft av brända broar, brända kartor och brända skepp. När jag ser tillbaks på våren 2013 minns jag den helande kraft det innebar att skrota runt helt ensam bland skog och fält ute i undersköna byn Danholn och lyssna på Lundell och Euskefeurat. Jag behövde det året därute för att samla ihop tankarna och hitta något slags inre lugn igen. Flytten in till Falun 2014 gjorde även att jag kom närmare mina nyvunna vänner. Åhh, vad jag saknar er ibland!
Jag är grymt tacksam över att fått möjlighet att hitta ett helt nytt sammanhang där människor har tagit emot mig med öppna armar och trott på min förmåga att skapa varaktiga resultat. Sånt stärker självkänslan. Jag behövde det så väl under hela perioden i Dalarna. Tack för det!
De 2.5 åren har gått väldigt fort och jag är ytterst stolt över det resultat som projektet
Kultur Hjärta Skola har uppnått. En projektrapport är skriven och ska genomgå lite grafisk bearbetning innan den blir offentlig inom kort.
Under 2015 började jag prioritera min egna tid lite mer.
Federationen las ner då jag inte
hade tid med föreningen längre. Att ge ut
fanzinet var kul men aningen trögjobbat där i slutet. Det där med att gå på möten i Göteborg när man sitter på ett tåg två dagar i veckan... tja... det går helt enkelt fetbort. Kraften i föreningen hade också gått ur. För att orka med alla resor till Dalarna så prioriterade jag alltså att repa med
Dristig & Drabanterna och att vara med min flickvän.
Jag är sjukt glad över att
Dristig & Drabanterna nu börjar få en riktigt stabil sättning i form av tillskott av Micke "Turbo" Dahlvid och Erik Nyberg. Live-mässigt börjar det låta riktigt svängigt. En ny EP håller på att spelas in som släpps under 2016. Damn, vad jag är sugen på att färdigställa den plattan som har spelats in under spridda helger när jag har varit hemma i Göteborg.
Hela resan med
DinoFajten är också ytterst rolig. Äntligen är
spelet upptryckt i en begränsad upplaga på 200 ex och försäljningen har börjat ta fart. Att bränna av en
CrowdCulture-kampanj, producera spelet, komma till final i prestigefulla
The Brewhouse Award och ges möjligheten att stå och sälja spelet på NK i julhandeln, allt inom loppet av fyra månader, bör ses som en smärre bedrift som inte skulle lyckats utan Andreas Kjellanders grafiska slit. Responsen på spelet har också varit sjukt positiv vilket sporrar mig ytterligare i tankarna att ta fram en expansion framöver. Jag får återkomma om det. I väntan på
hemsidan så finns
DinoFajten på Facebook. Ett spel kostar 250 kr + frakt. Säkra ditt numrerade exemplar innan de tar slut vettja.
Under 2016 planeras ett hemligt projekt med några vänner som jag ser mycket fram emot. Kan avslöja att det rör sig om ytterligare en efterlängtad kulturprodukt som kommer se dagens ljus under året. Om allt går vägen.
Min arbetslöshetsperiod blev inte heller särskilt långvarig den här gången och jag fortsätter min resa som regional tjänsteman framöver. Den 18 januari börjar jag på ett vikariat på
Region Halland. I arbetsuppgifterna ligger bl a att stötta Hallands sex kommuner när det gäller skolutveckling. Jag ser mycket fram mot dessa nya arbetsuppgifter som innebär att mina erfarenheter från arbetet i Dalarna kommer väl till pass.
Och med det sagt.
Jag ser verkligen fram mot 2016.
