Filmer från Delaktighetskonferensen i Borlänge 21 nov 2013

I mitt arbete med Kultur Hjärta Skola har jag avverkat en stor konferens i Borlänge. Nu ligger filmerna uppe. Är man intresserad av kultur, skola och barns och ungas delaktighet så finns här mycket att hämta. Varsågoda.

Kultur Hjärta Skola - Delaktighetskonferensen 2013 Del 1 from Scen Dans Konst on Vimeo.

Del 1 innehåller:

- Presentation av dagen (Ulrika Öhrn och Mattias Dristig, projektledare Kultur Hjärta Skola)

- Åldersmaktsordningen och Elevinflytande (Erik Blom, Rädda Barnenss Ungdomsförbund)

- Elevkulturombud i Trollhättans kommun (Birgitta Berntson-Ärje, kultursekreterare)

- Modererat samtal (Mattias Dristig, Petra Erkelius, Erik Blom, Birgitta Berntson-Ärje och publiken)

Del 2 innehåller:

- Om elevråd och skollagen (Mikael Forslin, Sveriges Elevkårer)

- Barnkonventionen som metod (Rikard Rudolfsson, Ungdomssamordnare)

- Rättviks arbete med elevinflytande över skapande skola (Lotten Kluck, Rektor)

- Mora och projektet "Om jag fick bestämma" (Mikael Jäderlund, Kulturskolechef)

- Bordsmingel

- Kultur Hjärta Skolas tankar om elevkulturombud (Mattias Dristig, projektledare)

- Uppdragsarbete i kommunala grupper (Camilla Nyman, scenkonstkonsulent)

- Gemensam efterdiskussion

Jag jobbar i Dalarna

Ja. Det verkar som att jag stannar i Dalarna även under 2014. Detta för att jobba vidare med projektet Kultur Hjärta Skola tillsammans med grymma kollegan Ulrika Öhrn. Det är grymt roligt att vara en av Riksteaterns regionala projektledare samt få tillfälle att arbeta med samverkansmodellen då Landstinget Dalarna står som min arbetsgivare. Arbetet innebär också ett nära samarbete med Region Dalarna och Dalarnas 15 kommuner. Ni kommer säkert se resultat av denna samverkan framöver förhoppningsvis.

Pendlingen fram och tillbaka Gbg/Falun börjar jag liksom bli van vid nu. Har även ordnat ny övernattningslägenhet som ligger närmare jobbet.

Grejt!

Vill man följa projektets framfart så rekommenderar jag denna blogg. 

Tar även tillfället i akt och tipsar om den Delaktighetskonferens som projektet har sytt ihop. Detta kommer bli startskottet för att införa Elevkulturombud i Dalarna.

Har också fått möjlighet att vara med på ett hörn när det gäller Teaterfestivalen Draken och även agerat linslus i Hedemora.

Ja, jag älskar mitt jobb.

  Delaktighetskonferens Program by Mattias Dristig

Tankar om en stad

Som många kanske vet så bor och jobbar jag numera i Dalarna. En grym tjänst som projektledare inom fältet unga, kultur och delaktighet. På en ganska hög nivå dessutom där jag kan göra reell skillnad strukturellt. Jag borde kanske skriva mer om det där, hur fantastiskt hela Dalarna ter sig för någon med min bakgrund - Ett län som verkligen tar hand om mig när jag började få svårt att andas i Göteborg. Men den tacktexten får komma vid ett senare tillfälle.

Mitt nya grannskap.

Jag är alltså hemma i Göteborg ganska sporadiskt numera och när jag väl beträder dess gyttjiga mark så är det med blandade känslor - slungas mellan Kärlek och Hat, Stolthet (över att jag för tillfället är "en av de som har lyckats inom kultursektorn") och Bitterhet (över att staden inte tog tillvara på mitt driv). Det där är aningen jobbigt för mig som äkta Göteborgare - hela känslan av att Min Stad inte är Min Stad utan snarare De Creddigas Stad, Medelklassens Barns Stad, De Ängsligas Stad och Medlöparnas Stad. Över alla dessa motstridiga känslor ligger ett stråk av sorg över att vårt förhållande (mitt och Göteborgs alltså) utvecklades i en klart destruktiv riktning.

Tror även att min senaste arbetslöshetsperiod och mitt politiska engagemang har gjort mig sjukt känslig för att se maktstrukturer överlag och se en ängslighet bland många av stadens kulturmänniskor. Denna ängslighet finns säkert i alla städer, men i Göteborg tycker jag mig se den i dess extremaste form - en förlängning av Göteborgsandan som är förödande för ett levande och kritiskt kulturbegrepp. När alla sitter i samma båt på lugn sjö så får vi en likriktning liksom. Som fri, verkande kulturutövare ser jag detta som ett stort tjänstefel - ett hån mot allt som är vackert med ett fritt kulturliv. Och nog är det så att "inget kan lukta så gott som brända skepp", som en vis man sa en gång...

Göteborgsandan.

Nåväl. Den här texten riskerar att kantra över och bli lite sådär Birro-isch. Ber om ursäkt för det. Börjar trots allt sakta men säkert tillfriskna från min mest akuta Kränkthetsjuka. Men det tar sin tid. Att jag har snöat in på tidiga Lundell hjälper liksom inte till.

Igår var jag alltså på lokal i Göteborg. På en spelning med många visfolk. En mycket trevlig tillställning med vissa politiska undertoner. Precis sånt jag gillar med andra ord. Tack för det De Offentliga Chaufförerna och The Spinning Jennies!

Ps.

Jag ber däremot om ursäkt till den (för mig) okända tjejen som kom förbi och hejade på mig med frasen: "Det är du som är Dristig va?" för att sedan sätta sig ner bredvid mig. Jag var ganska otrevlig vill jag minnas. Förlåt. Har problem med sånt där - pseudokändisskap och uppskattning. Jag är alltså inte ett svin egentligen, bara ganska ovan vid såna situationer. I Göteborg. Stör mig också på att jag i o m denna situation förvandlades till en av De Där Creddiga. För en kort stund i alla fall, och vem ska jag då vara i opposition mot?

Ytterligare nedstick.

Arbetet med Federationen går vidare. I mitten av februari så har vi vårt första Årsmöte. Grymt skoj! Dumpar här det senaste numret och uppmanar alla som stödjer vårt arbete att bli medlemmar via hemsidan. 2013 kommer vara året då vi växer ytterligare!

Open publication - Free publishing - More fanzin

Vill man annonsera i fanzinet så är det bara att höra av sig till mig. Hey! Jag gör det själv, för att jag tycker att det är värt det. Och viktigt. En halv A5 betalar man (även när jag annonserar alltså) 250 kr för. Som hittat.

Boka mig gärna som föreläsare.

Arbetet med Dristig & Drabanternas nya skiva är strax klart. Det blir en skiva med sex spår. Riktigt pressat såklart. Jag återkommer om detta strax. Det låter däremot ljuvligt!

Jag söker även jobb inom kultursektorn som en galning. Men det vet ni nog redan. Är på grund av Nystartsjobb ett riktigt kap för tillfället. Seså. Headhunta mig gärna. Hojta till så skickar jag en uppdaterad CV.

Ramblings från en kulturjeppe

Att vara kulturarbetare är oftast ganska segt. Oftast finns det inga stora pengar att tjäna, man drivs mer av en inre drivkraft, ett inre kall att uttrycka sig om man så vill. Konsten är större än de siffror som visas på bankkontot liksom.

För mig innebär mitt kulturbegrepp att jag ofta uttrycker mig politiskt. För att orka andas. För att kunna överleva i en kall värld där vargar sliter sönder alla individer som visar någon form av svaghet eller styrka. Jante har kulturpolitiserats, Ågren tuggar sina tabletter, darrar i ett hörn och får stryk av Bill & Bull medan Måns hejar på i skuggorna. I publiken sitter Ängsligheten och undrar om de ska applådera, bua eller gå därifrån. Tystnad och försiktiga applåder uppstår dock när Kulturentreprenören äntrar scenen...

Själv börjar jag se Arne Anka som ett helt okej kulturideal.  

Nåväl.

Jag har vänner som brukar säga till mig att jag borde "softa ner" när det gäller just den politiska biten. Att mitt kulturella uttryck bara "slår tillbaka på mig själv", att jag "borde sitta still i båten", att "ingen gillar en bråkstake". Allt detta säger man till mig i all välmening. Jag brukar lyssna med ett halvt öra för att sedan göra helt tvärtom. Detta av den enkla anledningen att jag anser att kulturens uppgift är så mycket större än så. Mina val är redan gjorda. Det är försent att vända om. Man får ta mig som jag är eller inte alls. Att jamsa med i en tid då alla gör just detta anser jag vara fegt och inget för mig. För mig handlar det i slutändan om att kunna se sig själv i spegeln. Att vakna upp på morgonen och känna att man ändå har gjort vad man har kunnat för att bidra till ett bättre samhälle - för alla. Bortom alla jobbskatteavdrag. Bortom all egoism. Bortom mig själv.

Jag har tänkt på detta det senaste året. Har till och med övervägt att dämpa mig en aning och smeka ängsligheten medhårs för att få egna fördelar. Men jag har insett att det är en återvändsgränd. Folk bryr sig knappast om det ändå när creddigheten är den valuta som gäller - den med flest svåra instagram-kort på facebook vinner liksom. Hipsterkulturen samlar inte längre bara på fina plastbestick från 70-talet. Den samlar också på ytlighet. Det Ärliga är i bästa fall en tragisk grekisk pjäs men mer som (om sanningen ska fram) en kraschad grekisk valuta.

Ja ni fattar. Andra får gärna pyssla med det där med Ängslighet. Helt okej, men det där är inte min grej.

x x x

Nu på söndag mixar vi färdigt den kommande skivan med Dristig & Drabanterna. Förhoppningsvis så pressas allt upp innan jul. Sex fina spår blir det.

Nu på tisdag så släntrar jag in på Kulturhuset Oceanen och läser några dikter från en kommande diktsamlingen om arbetslöshet. Vill testa dessa framför publik. Ska bli grymt spännande då jag inte har läst poesi offentligt på sjukt många år. Dyk gärna upp. Här ligger facebookeventet.

På onsdag så äntrar jag och de övriga i Federationen båten SS Marieholm för att lyssna på grym musik, prata lite med Föreningen Arbetareskrivare och kränga ett nypressat fanzin. Missa inte det för allt i världen! Medlemmar kommer in till rabatterat pris. Här ser man vad som händer under kvällen.

Upptryckt exemplar av fanzin#3

Vi betalar inte! Vi betalar inte!

Om det twitterflöde som cirkulerar på Facebook verkligen är sant (Källa: Vita Kränkta Män) så har SD gjort tidernas självmål ikväll. Mitt stalltips är att Björn Söder kommer få göra offentlig avbön tidigt imorgon eller ta en mediadiskussion om SD:s unkna kultursyn samt vad "svenskhet" egentligen innebär. Och vad hände med den "nationella stoltheten"?

Själv kan jag inte annat än undra om tonerna skulle varit annorlunda om det skulle varit t ex bandet Timotej som tog hem vinsten istället för Loreen. Har hudfärgen något med saken att göra? Eller att det sjungs (huga!) på det främmande språket engelska? Jag spekulerar såklart. Men, roligt är det. Hursomhelst.

Tomtar.

Söders Twitterflöde. Källa: Vita Kränkta Män

Nya samarbeten och kulturpolitik

Klubbkonceptet mayday har hittat en härlig samarbetspart i Blå Stället och jag har i dagsläget två arrangemang som ska fixas i detta historiska kulturhus i Angered. Det första datumet är redan den 18 oktober 2011 och det andra tillfället är den 29 november. Spelningarna kommer vara mer avskalade än klubbkvällarna på t ex Sticky Fingers, men kommer i gengäld vara bättre för banden. Något som jag tycker är viktigt.

Mayday Goes Angered #1

Mer information om den första kvällen den 18/10 finner den intresserade på hemsidan eller på facebook.

I morgon kommer jag sitta i möte med några bra kamrater för att eventuellt sy ihop ytterligare ett arrangörsupplägg i Göteborg. Om allt går vägen så kommer det bli aningen spetsigare än tidigare och riskerar att förarga en och annan. Ska bli grymt skoj om allt går vägen. Är lite hemlig om detta projekt just nu, men ni lär märka av det framöver om det blir av och om ni bor i Göteborg.

Jag tar även tillfället i akt och tackar alla som kom till Dirty Records för att kolla in Dristig & Drabanterna förra helgen. Spelningen var grymt rolig och det kändes verkligen som om publiken uppskattade vad som förmedlades. Är det någon som har bilder från kvällen så tar jag gärna emot dessa. 

---

Och ett sista nålstick:

Jag nås även av nyheten att regeringer föreslår att utförsäkrade ska arbeta med att rusta upp det svenska kulturarvet. Jag kan bara konstatera att regeringen återigen visar sitt förakt i kulturfrågor samt mot utförsäkrade och svaga individer. Själv tycker jag att kulturvård ska bedrivas av de som är utbildade inom detta fält och att regeringen istället borde skapa möjligheter för utförsäkrade (och personer med nedsatt arbetsförmåga) att komma tillbaks till ett arbete med framtidsutsikter (eller ges vård). Kulturen dräller liksom inte av jobb.

Jag ser hela förslaget som ytterligare en attack på de få arbetstillfällen som finns inom kultursektorn. I övrigt håller jag helt med åsikterna som framförs på Kulturbloggen. Man kan ju liksom hoppas att något fackförbund på kultursidan eller att oppositionen ryter till. Är nästa steg att ta in utförsäkrade i t ex industrin för att utföra de arbeten som där finns och på så sätt dumpa lönerna totalt? Tokigt!

Pimpin´RedBlackWhite och så vidare...

Right! Jag har fått lite klagomål på att jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag. Jag ber självklart om ursäkt för denna fadäs och tar därför "bladet från mun". Here we go alltså...

De som känner mig väl vet ju att jag har förvandlats till någon skum variant av "Simon & Thomas korsat med Ernst med en klar förkärlek för IKEA-prylar". Hela min lägenhet går nu i färgerna rött/svart/vitt. I like it!



Har till och med gått så långt att jag har fixat egna dekorationer till väggarna (format 120 x 80 cm). Inramningar är beställda. Jag vet, lite hipster-varning på sånt.

Väggdekorationer

Förutom att pimpa upp lägenheten så är jag alltså för närvarande "mellan jobb" med allt vad det innebär i kontakt med Arbetsförmedlingen, fackförbund, Akassa och allmänt jobbsökeri. Har även bestämt mig för att prioritera följande områden framöver:

1. Bli klar med DinoFajten
2. Nya inspelningar med Dristig & Drabanterna
3. Pyssla lite med arrangemang 

Tror det blir lagom.

När det gäller mayday så har ett samarbete knutits med Kulturhuset Blå Stället om två arrangemang framöver. Banden är redan bokade för det första datumet och jag återkommer strax med mer information om dessa spelningar på hemsidan. Kan redan nu avslöja att det kommer bli fett!

Idag lirar jag och Drabanterna på Dirty Records klockan 19.00. Släntra in om du har vägarna förbi, vettja! Här ligger facebook-eventet.

Det mullrar i kulturlivet

Dagens kulturarbetare tvingas mer och mer utvecklas till fria aktörer på en ekonomisk marknad där konsten förlorar sitt egenvärde och allt reduceras till mätbara mål i en schysst projektbeskrivning. De begränsade ekonomiska stöden ges till de professionella utövarna (läs: högskoleutbildade) och alla övriga kulturyttringar reduceras till hobbynivå eller amatörism. Väljer man att trots allt försöka försörja sig på "kultur" så väntar otrygga anställningar, projekt och en diskussion med "verklighetens folk" om vad kultur är. Egentligen.

I dagens kalla samhälle är logiken alltså denna: Om kulturyttringen når en stor publik och inte kostar skattebetalarna några pengar, då är det kultur. I annat fall så ses kulturyttringen som något självvalt. Personlig galenskap. Hobbyverksamhet. En konstnärlig onani som bör bemötas med frasen: "Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Goddammit!"

Det man missar i denna fjuttiga kultursyn är att kulturen är det kitt som binder människor samman. När kulturens värde reduceras till huruvida "populärt" ett verk eller koncept är så utarmas kulturen och vi står kvar med (för ändamålet skapade) urvattnade publiksuccéer såsom t ex IDOL och Dansbandskampen. Kulturens egenvärde är helt reducerat och allt blir en fråga om ekonomi.

Inom idrotten pratar man om att det måste finnas en bredd för att få fram en spets. Det samma gäller självklart också inom kulturen. När de ekonomiska medlen (kulturstöd, projektstöd, pengar till folkbildningsverksamhet osv) minskar så motverkar man effektivt framväxten av den bredd som behövs för att ta fram storheter och artister som t ex Abba, Robyn eller Hammerfall. Utan ekonomiskt stöd (i form av t ex musikundervisning, subventionerade replokaler och stöttning från förstående politiker) skulle dessa aldrig kommit fram och generera skatteintäkter till landet. Alla artister börjar någonstans.

Som kulturarbetare lever du alltså ofta utan ekonomiska marginaler och ytterst få klarar av att försörja sig helt på sin kulturyttring. Och det är väl okej. Ytterst få personer inom idrotten kan leva på sin idrott. Så är läget och jag tror det är få personer som på allvar förespråkar att alla konstnärer ska ha sin ekonomiska trygghet helt betald genom skattemedel.

MEN,

Det blir aningen provocerande när Sveriges kulturminister går ut och hävdar att kulturutövare ska arbeta gratis. En kulturminister borde stå på kulturarbetarnas sida och inte motverka de få inkomstmöjligheter som finns. Speciellt när man som regering försöker få igenom galenskapen att alla kulturarbetare ska bli entreprenörer och fria företagare - en syn som bara skapar ytterligare likriktning inom kulturområdet (se ovanstående publikdiskussion).

Som väl är så finns det ännu krafter som är beredda att ta strid för kulturarbetarnas villkor. Undrar däremot vilka politiker som är beredda att göra det samma...

Tar också tillfället i akt och nämner ytterligare muller inom kulturlivet genom att länka till denna artikel undertecknad av 46 hjältar som bl a protesterar mot SD:s förlegade kultursyn. Men det är nästan ett helt annat blogginlägg.