Slaget om landsbygden

De politiska partierna har ignorerat landsbygden under flera val och det demokratiska Folkrörelsesverige har abdikerat. 

Landsbygden är numera lämnad helt i händerna på en gryende nyfascism medan goda lokala krafter kämpar ensamt och i motvind. Konflikten mellan stad och land är något som kommer utnyttjas. Frågan är av vilka och i vilket syfte?

Den politiska förskjutningen från det kollektiva ansvaret till det enskilda har inte gått landsbygden förbi. Även folk på landsbygden väljer att hellre se på Lets Dance på TV än att engagera sig politiskt i Folkrörelsesverige. Folk på Landsbygden är alltså inte unika på något sätt. Även folk från landsbygden finner total lycka i att sträva efter bekvämlighet i tillvaron - Fredagsmys, ROT-avdrag och random semesterresa.

Tyvärr så har de inte samma möjligheter då urbaniseringen är ett faktum. De som stannar kvar. De blir kvar. Men med sämre kommunal service på grund av utflyttning och vikande skatteintäkter.

Men. Landsbygden består av människor som har samma drömmar som resten av Sveriges befolkning. Ja. Jag vet att den meningen kan verka totalt främmande för folk som lever i städerna. Men läs den gärna igen: "Landsbygden består av människor som har samma drömmar som resten av Sveriges befolkning." 

Fortfarande scary? Grattis. Du har klara symtom av sk Lantisfördomar. Ett tips är att du tar tag i det. Sök nytt jobb och flytta ut hit vettja. Det gjorde jag. Det gav mig vissa nya perspektiv.

Hursomhelst. Nu tänker jag raljera.

Socialdemokratin lämnade landsbygden i någonslags pösmunk-Göran Persson-förträfflighet runt 2004. Alliansens valframgångar skapade även en intern ideologisk kris där Mittentriangulering sågs som det enda framgångsreceptet. Här föddes tanken om att ideologi är något som begränsar möjligheten att vinna val. Men. Politisk Status Quo har aldrig gynnat landsbygden. Inte heller svaga grupper för den delen.

Centern gick på Stureplan nångång runt 2006 och är fortfarande där och smuttar drinkar tillsammans med en ny inkarnation av Maggie Thatcher. Centerns privatiseringshysteri och nedmontering av bla sjukhus och apotek är ett direkt hån mot hela tanken om att axla rollen som landsbygdsparti.

Även Vänstern har gått vilse. Detta mellan ideologi och akademiska begrepp. Det blir djup tragik när vänstern slutar prata språket som talas av de förtryckta. När vänstern inte talar detta språk så dör den. När arbetarrörelsens organisationer slåss inbördes, blir en arena för karriärister eller tappar fokus så är det tydliga tecken på att något har gått förlorat.

Det finns som sagt andra krafter som gärna utger sig för att tala de förtrycktas språk. Det sker här och nu. På landsbygden.

När de demokratiska Folkrörelsesverige och politiken lämnar landsbygden så ger vi dessa krafter fritt spelrum. Något fyller nämligen tomrummet mellan Centrum och Förort. Mellan Stad och Land. Mellan akademiska begrepp och din nedlagda ICA-butik. Mellan en kulturdebatt i DN och din nedlagda vårdcentral.

Det är då lätt att skylla på invandrarna. De som flyr för sitt liv när länder brinner.

Det är lätt att politiskt kapitalisera på den konfliktyta som har skapats mellan Stad och Land. Mellan Kulturelitism och Folklighet. Mellan Vi. Mellan Dom. 

Det blir lätt att skingra grupper och skapa nya. Det blir lätt att skapa en väljarbas. Det blir lätt att ta den politiska makten i ens lokalsamhälle.

Det blir lätt att ta makten i ett land,

Vi har ett val 2018. Om inte landsbygdens frågor står i fokus då så är jag säker: Jag vill inte bo i Sverige efter valet 2022.

Jag vill nämligen inte vakna upp i en demokratisk vald nyfascism.

Slaget om landsbygden borde börjar nu.

Musiker Mot Rasism

Den 22 mars lirar bl a Dristig & Drabanterna på Musikens Hus tillsammans med ett gäng andra duktiga artister på galan Musiker Mot Rasism.

I en tid då politikerna (via vår polismakt) jagar papperslösa flyktingar i kollektivtrafiken och vi har ett rasistiskt parti som är invalda i Riksdagen så tycker vi att det är en självklarhet att stå upp mot den ökande främlingsfientligheten.

Vi vägrar vara en del av tystnaden.

/ Dristig & Drabanterna

Här ligger facebookseventet.

Ur pressutskicket:
En galakväll mot rasism på två scener! 22 band med närmare 100 musiker och många volontärer tar gemensamt avstånd från vardagsrasism och främlingsfientlighet. Indierock, frijazz, hårdrock, brasilianskt, synth, progg, västafrikanskt, singer/songwriter... En mångkulturell kväll för ett mångkulturellt Sverige!

Konferencier är Marcus Priftis, författare, spoken word-artist och ”åsiktsninja”. Alexander Bengtsson (Expo) kommer under kvällen att tala om Positiv Antirasism.

Medverkande är Andra Generationen, Miosis, Emrik Larsson, the Habibis, Amazonas, Teresa Indebetou trio, Susanna & Björn Risberg Duo, Bockstensmännen, Gus By Heart, Espoir de Göteborg, Bellaroush, Karolina Vucidolac World Music Culture Club, In i dimman, Caesar, Mustikka, Monovibes, 'ie at Heart', Dristig & Drabanterna, Trion från stan, Love On Drugs, Last Box of Sparklers, My Sweetest Punch och Kim Kelly is My Friend.

Inträde 100kr, förköp Pustervik Biljetter och Ticnet. OBS! Endast 150 biljetter i dörren, köp förköp om du vill vara garnterad att komma in! Förköpsavgift tillkommer.
www.ticnet.se, www.pusterviksbiljetter.com, www.musikenshus.se

Gammal diktsamling

Märkte att diktsamlingen Kärlek, Politik & Religion hade försvunnit från sin tidigare plats på nätet. Slänger därför upp den igen på Scribd. Den har trots allt fortfarande sina poänger. Vissa dikter bör man däremot se som rena ungdomssynder.

Kärlek, Politik & Religion

Partiledardebatt

Kollade på partiledardebatten häromdagen. Tröttnade däremot efter ett tag och satte på en DVD istället. Blir däremot glad över att jag hittade denna sammanfattning på nätet:



Den 19 maj kör vi Federationen igen. För de invigda. Välkomna då.

Det mullrar i kulturlivet

Dagens kulturarbetare tvingas mer och mer utvecklas till fria aktörer på en ekonomisk marknad där konsten förlorar sitt egenvärde och allt reduceras till mätbara mål i en schysst projektbeskrivning. De begränsade ekonomiska stöden ges till de professionella utövarna (läs: högskoleutbildade) och alla övriga kulturyttringar reduceras till hobbynivå eller amatörism. Väljer man att trots allt försöka försörja sig på "kultur" så väntar otrygga anställningar, projekt och en diskussion med "verklighetens folk" om vad kultur är. Egentligen.

I dagens kalla samhälle är logiken alltså denna: Om kulturyttringen når en stor publik och inte kostar skattebetalarna några pengar, då är det kultur. I annat fall så ses kulturyttringen som något självvalt. Personlig galenskap. Hobbyverksamhet. En konstnärlig onani som bör bemötas med frasen: "Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Goddammit!"

Det man missar i denna fjuttiga kultursyn är att kulturen är det kitt som binder människor samman. När kulturens värde reduceras till huruvida "populärt" ett verk eller koncept är så utarmas kulturen och vi står kvar med (för ändamålet skapade) urvattnade publiksuccéer såsom t ex IDOL och Dansbandskampen. Kulturens egenvärde är helt reducerat och allt blir en fråga om ekonomi.

Inom idrotten pratar man om att det måste finnas en bredd för att få fram en spets. Det samma gäller självklart också inom kulturen. När de ekonomiska medlen (kulturstöd, projektstöd, pengar till folkbildningsverksamhet osv) minskar så motverkar man effektivt framväxten av den bredd som behövs för att ta fram storheter och artister som t ex Abba, Robyn eller Hammerfall. Utan ekonomiskt stöd (i form av t ex musikundervisning, subventionerade replokaler och stöttning från förstående politiker) skulle dessa aldrig kommit fram och generera skatteintäkter till landet. Alla artister börjar någonstans.

Som kulturarbetare lever du alltså ofta utan ekonomiska marginaler och ytterst få klarar av att försörja sig helt på sin kulturyttring. Och det är väl okej. Ytterst få personer inom idrotten kan leva på sin idrott. Så är läget och jag tror det är få personer som på allvar förespråkar att alla konstnärer ska ha sin ekonomiska trygghet helt betald genom skattemedel.

MEN,

Det blir aningen provocerande när Sveriges kulturminister går ut och hävdar att kulturutövare ska arbeta gratis. En kulturminister borde stå på kulturarbetarnas sida och inte motverka de få inkomstmöjligheter som finns. Speciellt när man som regering försöker få igenom galenskapen att alla kulturarbetare ska bli entreprenörer och fria företagare - en syn som bara skapar ytterligare likriktning inom kulturområdet (se ovanstående publikdiskussion).

Som väl är så finns det ännu krafter som är beredda att ta strid för kulturarbetarnas villkor. Undrar däremot vilka politiker som är beredda att göra det samma...

Tar också tillfället i akt och nämner ytterligare muller inom kulturlivet genom att länka till denna artikel undertecknad av 46 hjältar som bl a protesterar mot SD:s förlegade kultursyn. Men det är nästan ett helt annat blogginlägg.

Politiska nedstick

Socialdemokratins kris har upptagit mina tankar ett tag. Jag är nämligen livrädd för att detta parti går ytterligare ett steg till höger i jakten på mitten-väljarna. Tror nämligen att det skulle vara förödande för alla som i dagsläget står utanför samhället och för välfärdsamhället i stort. Socialdemokratin behöver möta dagens människor och förklara varför det är viktigt att upprätthålla ett fungerande välfärdsystem. För alla. Där ingen slås ut. Oavsett arbetsförmåga, sjukdom, ålder eller hudfärg. Socialdemokratin måste i framtiden (och på allvar) börja ta fajten mot egoismen, göra upp med sin högerstyrning och damma av sin egna ideologi.

Ser fram mot det arbete som Kriskommissionen kommer syssla med. Hoppas verkligen på en äkta uppgörelse denna gång. Vill liksom inte ge tomtarna på Flashback rätt. 

Slår därför ett slag för Daniel Suhonens artikel i dagens aftonbladet angående Mittens Dike.

Förutom att lyssna på Suhonen bör man även lyssna lite mer på folk som Renzo: 



Gör man det så finns det liksom en chans...

Nås också av nyheten att även Vänsterpartiet ska granska sig själva. Satsningen kallas Framtidskommissionen och är säkert även den behövlig. Mitt stalltips blir att Ohly har svårt att sitta kvar och att en ny ledare (eller två á la språkrörsmodell) kommer fram inom något år. Att denna (dessa) person/er inte har en bakgrund i den kommunistiska falangen ser jag nästan som en självklarhet. Tror för övrigt på en kvinna som, likt Gudrun, kunde diskutera företagande, feminism och rättvisa i samma meningar.

Vänsterpartiet har också alla chanser att bli en stark motpol till Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen. Men för att detta antirasistiska arbete ens ska ha någon chans att nå ut i de breda folkmassan krävs att man låter Ohly gå. Tyvärr.

Appropå SD så kan jag inte låta bli att prata lite om deras underbara kultursyn. Lite sent. Men ändå.

Tror att de flesta normalt funtade människor inser att "en mer centralstyrd kulturpolitik" går stick i stäv med allt vad det fria kulturbegreppet står för. Att kultur har som primär uppgift att chockera och uppröra är liksom själva grejen! Den dagen kulturen står i Statens tjänst så kallas det för Propaganda och har ganska lite med Kultur att göra. SD:s kultursyn kommer från en annan tid. En mycket mörk tid.

Tror för övrigt att Marcus Birro har fått lite vänner i SD med sin smått rasistiska krönika i Dalarnas Tidningar. Som gammal förortsgrabb suckar jag uppgivet och stryker ytterligare ett namn från listan av folk (som efter att de "lyckats") faktiskt kunde ta förorterna i försvar. Känner mig också tvungen att påpeka att: nej, folk från förorterna är nog inte mer idioter än andra. Vad jag tycker om Marcus just nu är en annan sak...

Är det kanske så att Herr Birro i sin vurm för Strummer har missförstått allt: 



Och nu till Göteborgspolitiken:

SD:s företrädare i Göteborg Tina Kahns visar att bondesamhället, äggost och korsriddare är det som gäller framöver!

Även Jan "Rena Gula Västen" Hallberg har nu avgått. Efter nästan 27 år (!) som moderat politiker i Göteborg. Som rödgrön beklagar jag detta djupt. Jag menar: om det kommer en ny stjärna så kanske Alliansen verkligen har en chans att knipa makten 2014. Den, i sammanhanget, yngre Jonas Ransgård tar tydligen över. Kan bli farligt.

Det verkar också nu som att Miljöpartiet i Göteborg har tagit sitt rödgröna förnuft till fånga och förhandlingar med V och S är nu inledda. Äntligen!

Avslutar med ett smått genialiskt musikklipp:

Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land

Från GREIDERBLOGGEN http://blogg.aftonbladet.se/10688/

Läste precis Lena Anderssons tankeväckande kolumn betitlad "Kärna eller frukt" som handlar om De Nya Moderaternas användning av nyspråk. Verkligen intressant läsning för den som vill förstå varför Alliansen lyckas så bra i slaget om väljarna. Det Orwellska nyspråket är alltså här för att stanna.

Jag tror däremot att detta endast är en del av hela sanningen. Förstå mig rätt när jag säger följande: Själv tror jag att människor i Sverige har det för bra. Arbetarrörelsen har tillslut bidragit till att avskaffa själva behovet av sig själva som rörelse. I traditionell mening. Den tid har kommit då människor med arbete tjänar så drägligt att väljarna börjar tänka mer egoistiskt. Väljarbasen består inte längre av fattiga arbetare, underbetalda tjänstemän eller statare som inte har mat för dagen.

 Majoriteten av väljarbasen tjänar tillräckligt bra för se det som en självklarhet att man t ex kan åka till Thailand en gång per år. Utan en tanke på vad detta innebär för miljön och med argumentet att även "arbetarklassen har rätt till ett drägligt liv". Denna majoritet avgör numera vem som har den styrande makten i Sverige.

Från GREIDERBLOGGEN http://blogg.aftonbladet.se/10688/

För de rödgröna handlar det alltså om att bemöta alliansens kidnappade verklighetsbeskrivning och återuppväcka det avsomnade solidaritetsbegreppet i sina egna led.

Jag delar helt Birger Schlaugs åsikt om att valet i september kommer stå mellan egoism och solidaritet. I den bästa av världar så kan denna väljarbas se längre än sin egna egoism och rösta empatiskt i september. Med nuvarande politik riskerar vi annars att vakna upp i en kall Nattväktarstat efter några år av ytterligare Alliansstyre.

För mig är det även en gåta att man (internt) inom de tre rödgröna-partierna fortfarande käbblar om det rödgröna samarbetet.

Många inom Socialdemokratin gillar inte att ha Mona Sahlin som partiledare och ser med stor misstänksamhet på de båda samarbetspartierna. Många av vänsterpartiets medlemmar vill att partiet ska stå fritt för att bedriva en kritisk oppositionspolitik där man slipper ta ansvar över ekonomiska nedskärningar och inom miljöpartiet vill man inte binda upp sig till något block då miljöpolitiken egentligen är det primära.

Ser man inte den verkliga fienden (i form av Alliansen) så motverkar alla dessa åsikter en Rödgrön vinst i september! Det gamla ordspråket: "Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land", har aldrig varit tydligare. Det handlar om att ta ansvar för att Sverige inte utvecklas till ett mini-USA där sociala försäkringar köps av individer (egoism) framför ett samhälle där vi alla delar på bördorna (solidaritet).

Den 19 september sker detta ödesval och det är alltså hög tid att lägga olikheterna åt sidan!

Politiska reflektioner

Det var ett tag sedan den här bloggen uppdaterades och det har sina naturliga orsaker. Arbetet med RödGrönaTorg:2010 tar mycket av min tid och kraft för tillfället. Detta projekt är väldigt spännande och sätter verkligen ens diplomatiska kunskaper på prov. Men skoj är det! Jag kommer även på mig själv att tänka, äta och vara politisk dagarna i ända. På gott och ont.

Lite reflektioner så här i valtider vill jag däremot dela med mig av...

Det är väl egentligen ingen hemlighet om vad jag anser om KD. Intresserade kan läsa om det i äldre inlägg. Att även deras ungdomsförbund KDU inte står särskilt högt i kurs hos mig är väl inte heller det en hemlighet.

Vad tycks t ex om den här affischen?

KDU

Orginalet

För er som inte kan se det finstilta kan jag meddela att det står följande: "Om vi ska nå ökad jämställdhet måste vi själva våga ta plats och lyfta fram varandra. We can do it - utan kvotering. Läs mer på www.kdu.se"

Jag gillar nog originalet bättre tror jag...

Sedan har ju MUF slängt ihop en catchy slagdänga som verkligen kommer gå hem i stugorna. "Sverige jobbar!" heter låten, vilket blir ganska kul med tanke på Sverige - med den sk "arbetslinjen" och rådande alliansstyre - har 9,5 procent arbetslöshet.



Men vad är då MUF:s analys om denna arbetslöshet. Jo, ca 1:50 in i klippet får man detta förklarat för sig: "Jag är jobbsökanden som trots världens finanskris vill jobba och slippa bidraget..." Aha! Det är finanskrisens fel. Och by the way: Myten om att arbetslösa är lata sprids vidare. Som arbetslös VILL jag alltså inte jobba och slippa bidragen. Det är alltså mitt personliga fel att jag är arbetslös! Tjena. Jag tog direkt tillfället i akt och gick med i följande grupp på Facebook eftersom jag helt klart är i trängande behov av mental omskolning. Jag menar, om nu Alliansen vinner valet den 19 september så är det väl lika bra att ha alla samlade på ett ställe för att underlätta hanteringen. Eller?

UR och politik

Känns lite roligt att även UtbildningsRadion (UR) har börjat haka på valrörelsen. Detta genom det kommande programmet "Valturnén" som drar igång tisdagen den 17 augusti på Kunskapskanalen. Inför detta har några sköna låtar spelats in som ska spegla de olika partiernas åsikter. Efter vad jag förstår så har de olika partisekreterarna varit med och granskat texterna. Ett roligt grepp helt enkelt. Detta program kan helt klart bli kul att spana in.

Om demokrati


Och här kommer de politiska filmerna (utan inbördes ordning).

Vänsterpartiet


Socialdemokraterna


Miljöpartiet


Folkpartiet


Centerpartiet


Kristdemokraterna


Moderaterna

Projektuppstart av RödGrönaTorg:2010

Det kanske inte har undgått någon att jag numera är projektledare för RödGrönaTorg:2010 som är den rödgröna-alliansens officiella satsning i Göteborg. Jag har nu installerat mig i ett litet kontor på Järntorget och har börjat styra upp saker lite smått.

Det roligaste i hela upplägget är att alla redan har börjat gå på semester, så att få saker och ting gjorda är aningen problematiskt men utmanande.

Under min första vecka har jag bl a gjort följande:

- Varit på ett möte och förfasats över hur privata intressen vädrar pengar i valrörelse-tider.

- Tagit in offerter på ljudteknik och dissat företag som har behandlat mig som en idiot.

- Räknat om budget.

- Varit ute på plats och besökt några tänkbara torg.

- Haft möte med Styrgruppen.

- Suttit i lååånga telefonsamtal angående Tillstånd och Juridik.

- Försökt knyta samarbeten.

- Skapat såväl Facebook-grupp som officiell blogg.

Grymt roligt, hur som helst...