lördag 21 januari 2012

Bye Bye Håkan!

Så. Då har socialdemokratin valt att avrätta sin egen valda partiledare offentligt under pompa och ståt. Krypskyttets tid är förbi, röken skingras och högerfalangen står kvar som segrare. Nu höjs röster på samling, en enad socialdemokrati som blickar framåt och på nystart. Allt bagage är borta och den skapade syndabocken likaså; Super-Mario, den bortkomna lantisen med det goda hjärtat och den slippriga käften. Porslinsaffären är räddad och maktens män torkar sina blodiga knivar rena från fingeravtryck och dumpar dessa i närmsta sjö.

Man kan säga mycket om Juholts fadäser och misstag, men att påstå att han fick en ärlig chans vore att ta i. Man kan skylla på media och elaka tidningar hur mycket som helst, men min tanke är tydlig: Media matades av en bitter rörelse som motsatte sig alla former av vänsterstyrning.

Nu kommer säkert en högersosse träda fram och alla (utom fattiga, utförsäkrade och övriga alliansförlorare) kommer vara nöjda och glada. Mittens Dike, here we come!

Jag är inte medlem i Socialdemokratiska Partiet, men jag har ögon och öron. En stark socialdemokrati ser jag som nödvändig för att ta bort Alliansen 2014. Detta kommer nämligen inte V klara själv (tyvärr börjar jag tycka) och i vilket knä MP kommer sitta i är aningen oklart. Som vanligt.

---

Vad är då egentligens socialdemokratins verkliga problem och dess lösningar? Jo, samla er kring brasan barnen, så ska pappa Dristig berätta för er...




 

Borgerlig Media
Problembild: Lägg av nu och gnäll över detta. Media i Sverige är borgerlig för att Arbetarrörelsen har varit oförmögna att driva dagspress. Tidning efter tidning har lagts ner och de tidningar som ägs av socialdemokratin för en tynande tillvaro. Drevet mot Juholt startade i Aftonbladet, som sägs vara röd. Att ammon till artiklarna kom från smädade karriärister inom rörelsen ser jag som självklart.
 
Lösning: Skyffla över pengar till ETC och gå in med ett aktivt ägande i detta gryende mediaimperium. Bygg ut NetRoots och samordna alla nätaktivister och bloggare. Skapa en gemensam agenda med aktiv styrning så att Arbetarrörelsen kan bli en motpol till den borgerliga pressen. Gnäll är inte lösningen. Det är bara handlingsförlamande. Börja agera.

Partistrukturer
Problembild: Rörelsen är uppbyggd på ett sätt som främjar avancemang och som stödjer en Ja-säjar-struktur. Företrädare som gör "bra ifrån sig" genom att knipa käft och hedrar strukturen flyttas snett uppåt. Vid kritik gäller utfrysning och avrättning. Om detta vittnar många socialdemokrater. Många företrädare av Socialdemokratin ser chansen till ett betalt arbete. Folkrörelsen är död och består av en åldrad kår av partifunktionärer som ängsligt tittar uppåt och söker strukturens gillande. "Kaffe och Kak-tänket" är utbrett och unga förmågor släpps inte fram. Vid aktivt arbete (affischering, bokbord, städning på ett torg, flygbladsutdelning...) "delegeras" gärna detta neråt i strukturen. Många partiföreträdare är alltså "för fina" att utföra dessa uppgifter. SSU är i mångt och mycket en positiv och uppkäftig kraft men denna upproriskhet avtar när moderpartiet kallar. Strider från SSU fortsätter även in i den övriga strukturen.
 
Lösning: Utarbeta riktlinjer som gäller på varje partiexp i hela landet där företrädare tvingas till aktivt arbete. Det borde vara en självklarhet att även höga företrädare bedriver politik på gator och torg. På så sätt byggs en folkrörelse från grunden. Kritik är något som utvecklar, något som berikar. Varje organisation som tar det fria samtalet på allvar mår bra och drabbas inte av stagnation. I samtalet, debatten och diskussionen ligger skillnaden på stagnation eller utveckling. Se över mötesstrukturer. Öppna upp. Var transparenta. Motverka skitsnack och dolkstötar. Nya socialdemokratiska företrädare bör plockas från de led som har drabbats hårdast av Alliansens politik. Dessa personer kommer brinna för en förändring och har mindre chans att bli vilseledda av egna fördelar som kan ges vid ett medlemskap (ja, jag pratar nepotism här). Undersök möjligheterna när det gäller lika-lön eller liknande för företrädare som sitter på betalda poster. Motverka aktivt tanken om att det går att göra karriär bara man syns i rätt sammanhang. Premiera medarbetare som levererar resultat, som brinner för grundvärderingarna men som också vågar hugga i när det behövs. "Kaffe - och Kak-tänket" motverkas bäst genom aktiv aktivism och inte genom prat om "den goda gamla tiden". Och ja, internet är här för att stanna.

Grundvärderingar
Problembild: Är det verkligen tydligt vari partiets grundvärderingar består? Är man ett medelklassparti, ett parti för de arbetande, för de svaga, de utstötta eller för höginkomstagare? Finns det ett solidaritetsbegrepp eller är detta lika dött som Palme? Vad Whilja Socialdemokratin på 2010-talet? Varför ska egentligen en utförsäkrad person lägga sin röst på socialdemokratin? Varför ska en person från medelklassen avstå från att lägga sin röst på alliansen? Är tanken kring folkhemmet dött? Vem bitchslappar högerfalangen och vem dämpar vänsterfalangen? På Palmes tid åkte Palme tunnelbana, på Perssons tid köptes storgods och i nutid så fifflas (ofrivilligt måhända) det med bostadstillägg. Kan en företrädare från Socialdemokratin bete sig hur som helst? Är socialdemokratin historielös?

Lösning:
Här har ni pudelns kärna. Partiföreträdare som inte inser att man skadar sitt parti genom att gå på sexklubbar, köper Toblerone för andras pengar eller vad det nu kan vara borde inte kunna göra detta utan att få en offentlig reprimand. Detta då själva "märket" skadas. Andra organisationer tar tag i liknande problem, socialdemokratin rycker bara på axlarna och med detta sprids känslan av att det är okej att bete sig illa. Policydokument med aktiv tillämpning och ett starkt ledarskap på lokala plan bör utvecklas. Ledare som inte sköter sig bör degraderas och inte premieras. En rörelse kan inte säga en sak och sedan ha företrädare som agerar tvärtemot. Det kallas hyckleri och detta ser självklart väljarna. Att hitta sina egna grundvärderingar och göra dessa attraktiva för olika väljargrupper innebär att man slipper infiltration från högerns tankesmedjor och PRIME-skandaler.

Väljarbasen
Problembild: Alliansen har skakat om Socialdemokratin. Detta genom att plocka grunden för den socialdemokratiska väljarbasen - den arbetande befolkningen. Röster höjs för att medelklassen är de som avgör val i Sverige samt den grupp som måste vinnas om man nu vill leda landet. Detta är självklart sant. Det som däremot är öppet för debatt är hur denna grupp bör vinnas - med skattesänkningar (egoism) eller med en utökad offentlig sektor (solidaritetstanke). Frågan om Medelklassen är helt empatilös (Alliansens analys) kan man diskutera.
 
Lösning: Nej, medelklassen är inte empatilös. Den är snarare vilseledd och köpt när det gäller skattesänkningar. Den egoistiska tanken har fått fäste och röster höjs om att detta är ett obestridbart faktum. Lösningen ligger inte i ytterligare skattesänkningar (som förstör den folkhemstanke som Socialdemokratin har ägnat årtionden åt att bygga) utan i folkbildning och solidaritet med svaga och utsatta grupperingar som har förlorat på Alliansens politik. Det är när man missar detta som man medverkar till skapandet av en borgerlig nattväktarstat som inte tar hand om de svaga i samhället. Alla personer ur medelklassen borde vid det här laget känna någon som har förlorat på Alliansens hårdförda utanförspolitik. Att aktivt folkbilda människor om detta borde vara en självklarhet! Majoriteten av den socialdemokratiska väljarbasen anser sig trots allt tillhöra vänster, så när Mona Sahlin talar om marginaliserade grupper inte är lösningen på socialdemokratins problem så är man helt ute och cyklar. Medelklassen tappade förtroendet för socialdemokratin i o m Persons Godsinköp 2006. Under valrörelsen 2010 så ökade socialdemokratin när det visade sig att cancersjuka människor tvingades ut i arbete. Punkt.

Organisationsmoral
Problembild: Jag har redan berört detta en aning men väljer ändå att lyfta ut det ytterligare. Det är inte trovärdigt att som rörelse utnyttja de fördelar som Alliansens jobbpolitik för med sig. Organisationer inom Arbetarrörelsen borde skämmas för att använda Fas 3:are eller liknande avarter på vilken nivå eller under vilka goda förutsatser det än är. Att kritisera något och sedan utnyttja det själv är helt förkastligt! Detta gäller självklart alla organisationer och fackförbund som ligger arbetarrörelsen nära och inte endast Socialdemokratin. Socialdemokratin blir trovärdig endast då man höjer sig över sånt och visar på andra lösningar. Menar man allvar om sysselsättning så ser man till att agera goda förebilder. Menar man allvar när det gäller fackliga frågor så nyttjar man inte resebolag som inte har kollektivavtal osv.
 
Lösning: Sluta med det.


---

Tror det får räcka där. Avslutar med att skåda in i kristallkulan angående valet 2014 och spår följande resultat:

S 20 %
V 10 %
MP 15 %

SD 7 %

M 33 %
KD 5 %
C 5 %
FP 5 %

Kommentar: Socialdemokratins väljare flyr kors och tvärs till övriga partier eftersom man inte lyckas lösa sina inre problem - MP tar några socialliberaler, V tar gråsossarna, M tar de egoistiska delen av arbetarna och SD tar den del som eftersträvar enkla lösningar.

SD ökar således och sitter kvar då de har använt hela mandatperioden åt att rensa i sina egna led och bygga sig organisatoriskt starkare samt tona ner sin bruna färg.

M ökar självklart, med stödröstningar till de mindre allianspartierna motverkar en för stor ökning. C fortsätter att misshandla sina kärnväljare och Nyliberalismen är stendöd som tanke 2014. FP och KD har egentligen inga nya idéer.

1 kommentar:

  1. Klokt formulerat utifrån ett vänsterperspektiv.

    Kan som vanligt inte låta bli att kommentera vissa grejer:

    - Att skänka sina pengar till ETC är enbart en dum idé. Jag höll på att göra det senast Johan Ehrenberg (chef för ETC) var ute med håven. Dessa pengar investerade Ehrenberg i ett värdelöst datorsystem som han krängde till landstingen. Det ledde till den tredje konkursen för ETC. Nu är karln på gång igen. Ge honom näringsförbud!

    - Angående empati: Är empati bara möjligt genom statens försorg? Finns det ingen empati utanför staten? Vid vilket procenttal av önskat skattetryck går gränsen för att klassas som empatisk? 50%? 75%?

    - Socialdemokraterna var inte bättre på Palmes tid. Palme var genomrutten i väldigt många avseenden, se inte minst hans inblandning i Geijeraffären. Han påminde om Carl Bildt på så vis att han var betydligt mer intresserad av utrikespolitik än inrikespolitik. Sossarna måste komma bort från den-helgonlike-Palme-myten. Den håller inte.

    //Henrik

    SvaraRadera