Slängde upp en mediaplayer med alla låtar från EP:n "Kinesisk Demokrati" här på bloggen. Tyckte liksom att det var på tiden...
Kan också avslöja att det pratas lite lätt om att spela in lite nya låtar i mars nån gång. Får se vart vi landar.
Gott nytt år!
torsdag 30 december 2010
måndag 20 december 2010
§ 15!
Tänkte skriva något insiktsfullt om Prime och högerstyrningen inom SAP men väljer istället att bara länka till följande artikel av Daniel Suhonen och ser fram mot att folk på Facebook börjar skriva: "§ 15!" i sina statusuppdateringar. SAP:s stadgar hittar man för övrigt här.torsdag 9 december 2010
Högersossezombies och julhälsningar från SD
 |
| Dristig är rädd för "HögerSosseZombies" |
För mig blir det mer och mer tydligt att socialdemokratin behöver bedriva en mycket aktiv folkbildningskampanj bland folket för att komma på banan igen.
Annars kommer dom - högerfalangen inom socialdemokratin - och tar oss allihop! Trust me! Dom vill åt våra hjärnor!
För riktigt nerdiga personer tipsar jag om Mona:s tal till förtroenderådet som på sina ställen är aningen oroväckande när det gäller en eventuell nylansering av klassisk socialdemokrati (läs: vision-som-utgår-från-allas-gemensamma-välfärd-och-inte-ett-fåtal-samtidigt-som-ett-folkhemsbygge-går-av-stapeln). Jag talar förstås om citat som:
"Men vi kan inte tala till en minoritet av folket – och förvänta oss en majoritet av rösterna! För det får vi inte. Då får vi 30 procent."
"Vilka allianser vi väljer framåt avgör om vi låser fast blockpolitiken, eller om vi bryter den. Bryter vi upp blockpolitiken så bryter vi moderaternas dominans – både på högerkanten och i svensk politik. Samarbete med miljöpartiet, eller samarbete med både miljöpartiet och vänsterpartiet signalerar helt olika vägval. Det såg också de svenska väljarna. Och det såg jag."
"Det finns inget krig mellan högerfalanger och vänsterfalanger – det finns bara socialdemokrater."
Tipsar också om följande artikel i Lo-tidningen som slår hål på vissa myter inom den socialdemokratiska eftervalsanalysen.
Själv tror jag bara att en mycket aktiv folkbildande debatt angående varför det behövs skatter för att upprätthålla en fungerande välfärd, tillsammans med en tydlig socialdemokratisk miljövision kan rädda socialdemokratins fria fall. Det, och en uppluckring av partistrukturer samt en "märkestvätt" när det gäller "betongsosseriet". Och en viss utrensning av folk som har suttit för länge...
Lämnar nu tugget om socialdemokratin för att kort nämna följande:
Slår ett slag för ett blogginlägg av Clas Kristiansson som tar upp lite av SD:s idiotiska kultursyn och tipsar mina läsare att läsa detta inlägg i ljuset av nedanstående julhälsning från SD i Filipstad. Jupp. Det där med kultur är liksom inte lätt...
Tacka vet jag sådana här goa bitar:
lördag 4 december 2010
Det mullrar i kulturlivet
Dagens kulturarbetare tvingas mer och mer utvecklas till fria aktörer på en ekonomisk marknad där konsten förlorar sitt egenvärde och allt reduceras till mätbara mål i en schysst projektbeskrivning. De begränsade ekonomiska stöden ges till de professionella utövarna (läs: högskoleutbildade) och alla övriga kulturyttringar reduceras till hobbynivå eller amatörism. Väljer man att trots allt försöka försörja sig på "kultur" så väntar otrygga anställningar, projekt och en diskussion med "verklighetens folk" om vad kultur är. Egentligen.
I dagens kalla samhälle är logiken alltså denna: Om kulturyttringen når en stor publik och inte kostar skattebetalarna några pengar, då är det kultur. I annat fall så ses kulturyttringen som något självvalt. Personlig galenskap. Hobbyverksamhet. En konstnärlig onani som bör bemötas med frasen: "Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Goddammit!"
Det man missar i denna fjuttiga kultursyn är att kulturen är det kitt som binder människor samman. När kulturens värde reduceras till huruvida "populärt" ett verk eller koncept är så utarmas kulturen och vi står kvar med (för ändamålet skapade) urvattnade publiksuccéer såsom t ex IDOL och Dansbandskampen. Kulturens egenvärde är helt reducerat och allt blir en fråga om ekonomi.
Inom idrotten pratar man om att det måste finnas en bredd för att få fram en spets. Det samma gäller självklart också inom kulturen. När de ekonomiska medlen (kulturstöd, projektstöd, pengar till folkbildningsverksamhet osv) minskar så motverkar man effektivt framväxten av den bredd som behövs för att ta fram storheter och artister som t ex Abba, Robyn eller Hammerfall. Utan ekonomiskt stöd (i form av t ex musikundervisning, subventionerade replokaler och stöttning från förstående politiker) skulle dessa aldrig kommit fram och generera skatteintäkter till landet. Alla artister börjar någonstans.
Som kulturarbetare lever du alltså ofta utan ekonomiska marginaler och ytterst få klarar av att försörja sig helt på sin kulturyttring. Och det är väl okej. Ytterst få personer inom idrotten kan leva på sin idrott. Så är läget och jag tror det är få personer som på allvar förespråkar att alla konstnärer ska ha sin ekonomiska trygghet helt betald genom skattemedel.
MEN,
Det blir aningen provocerande när Sveriges kulturminister går ut och hävdar att kulturutövare ska arbeta gratis. En kulturminister borde stå på kulturarbetarnas sida och inte motverka de få inkomstmöjligheter som finns. Speciellt när man som regering försöker få igenom galenskapen att alla kulturarbetare ska bli entreprenörer och fria företagare - en syn som bara skapar ytterligare likriktning inom kulturområdet (se ovanstående publikdiskussion).
Som väl är så finns det ännu krafter som är beredda att ta strid för kulturarbetarnas villkor. Undrar däremot vilka politiker som är beredda att göra det samma...
Tar också tillfället i akt och nämner ytterligare muller inom kulturlivet genom att länka till denna artikel undertecknad av 46 hjältar som bl a protesterar mot SD:s förlegade kultursyn. Men det är nästan ett helt annat blogginlägg.
I dagens kalla samhälle är logiken alltså denna: Om kulturyttringen når en stor publik och inte kostar skattebetalarna några pengar, då är det kultur. I annat fall så ses kulturyttringen som något självvalt. Personlig galenskap. Hobbyverksamhet. En konstnärlig onani som bör bemötas med frasen: "Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Goddammit!"
Det man missar i denna fjuttiga kultursyn är att kulturen är det kitt som binder människor samman. När kulturens värde reduceras till huruvida "populärt" ett verk eller koncept är så utarmas kulturen och vi står kvar med (för ändamålet skapade) urvattnade publiksuccéer såsom t ex IDOL och Dansbandskampen. Kulturens egenvärde är helt reducerat och allt blir en fråga om ekonomi.
Inom idrotten pratar man om att det måste finnas en bredd för att få fram en spets. Det samma gäller självklart också inom kulturen. När de ekonomiska medlen (kulturstöd, projektstöd, pengar till folkbildningsverksamhet osv) minskar så motverkar man effektivt framväxten av den bredd som behövs för att ta fram storheter och artister som t ex Abba, Robyn eller Hammerfall. Utan ekonomiskt stöd (i form av t ex musikundervisning, subventionerade replokaler och stöttning från förstående politiker) skulle dessa aldrig kommit fram och generera skatteintäkter till landet. Alla artister börjar någonstans.
Som kulturarbetare lever du alltså ofta utan ekonomiska marginaler och ytterst få klarar av att försörja sig helt på sin kulturyttring. Och det är väl okej. Ytterst få personer inom idrotten kan leva på sin idrott. Så är läget och jag tror det är få personer som på allvar förespråkar att alla konstnärer ska ha sin ekonomiska trygghet helt betald genom skattemedel.
MEN,
Det blir aningen provocerande när Sveriges kulturminister går ut och hävdar att kulturutövare ska arbeta gratis. En kulturminister borde stå på kulturarbetarnas sida och inte motverka de få inkomstmöjligheter som finns. Speciellt när man som regering försöker få igenom galenskapen att alla kulturarbetare ska bli entreprenörer och fria företagare - en syn som bara skapar ytterligare likriktning inom kulturområdet (se ovanstående publikdiskussion).
Som väl är så finns det ännu krafter som är beredda att ta strid för kulturarbetarnas villkor. Undrar däremot vilka politiker som är beredda att göra det samma...
Tar också tillfället i akt och nämner ytterligare muller inom kulturlivet genom att länka till denna artikel undertecknad av 46 hjältar som bl a protesterar mot SD:s förlegade kultursyn. Men det är nästan ett helt annat blogginlägg.
söndag 14 november 2010
Öppet brev till en framtida partiledare inom SAP
Hej!
Du känner inte mig. Men jag gillar socialdemokratin, i alla fall den som fanns innan den totalkapades av nötter som släppte hela tanken om fördelningspolitik och började flörta med nyliberalismen. Jag är inte medlem i Partiet (med stort P), har t o m ibland gjort mig aningen lustig över det "betonghäckeri" som socialdemokratin har utvecklats till. Du vet; hela arvet från Göran Persson med all sin "förträfflighet", partihierarkier och allt sånt där. Ja, det är ganska lätt att häckla ett parti som ger ett grått, stalinistiskt intryck liksom.
Men jag ber om ursäkt för det där nu. Förlåt. Jag tycker nämligen inte att man ska sparka på den som ligger ner. Helt utslagen, nere för räkning. Speciellt när framtiden ser så genomblå ut. Hotet om Nattväktarstaten skrämmer mig nämligen.
Jag ser även med rädsla på den utveckling som Partiet kan vandra mot - Vägen mot Mitten i jakten på väljarna sjungandes Medelklassens lov. Detta medan Alliansen skär ner hela Välfärdstaten och svaga slås ut. Rent demokratiskt så känns det inte helt rätt om SAP och M ligger för nära varandra. Känns lite jobbigt att rösta då.
Jag vet inte heller om du tillhör höger- eller vänsterfalangen, men jag hoppas verkligen att du tar klimathotet på allvar och inser att en grön omställning av hela samhället kan ge nya jobb samt vara den vision som vi som land behöver. Lite som ett grönt Folkhemsbygge, lite "Per-Albin-Hansson-käkandes-vegkorv-välsignandes-solceller-på-alla-miljonprojektshus". Ett tips: Övertala LO om att miljöfrågorna inte är galenskaper eller avknoppa dessa från rörelsen. (Oss emellan så verkar det som att LO inte verkar ha alla hästar hemma ändå. Se bara på det senaste valresultatet där SD fick så många röster). Alternativt kör igång en massiv folkbildningskampanj i dessa led angående Socialdemokratins historia, syfte och mål. Det verkar nämligen behövas.
När vi ändå är inne på det där med höger och vänster inom rörelsen; glöm inte av varför partiet skapades från första början. Glöm inte bort rörelsens rötter: Solidariteten med de svaga, medinflytandet över produktionen och kampen mot fattigdomen. Har dessa tankar verkligen blivit omoderna? Stöp om dessa i en skrud för 2010-talet och gasa på. Det borde egentligen inte vara så svårt. Jag menar, det handlar bara om klassisk socialdemokrati - Alla ska med. På allvar. Go go folkhem2010!
När du sedan utser dina medarbetare: Ta tillvara på dom som ibland ger dig fingret men har hjärtat på rätt ställe och sparka alla som börjar nicka så fort du uttalar dig. Utgå från att folk som har "jobbat sig upp i hierarkin" är karriärister som inte längre brinner för visionen. Rör om i grytan ibland.
Ge alla som har en anställning inom partiet (på alla nivåer) uppdrag att bygga upp en livskraftig folkrörelse. Folk som sitter gömda bakom ett skrivbord, med höga löner och för breda bakar riskerar nämligen att utveckla ett behov av att säkra sina egna positioner och strukturer. Skapa vidare riktlinjer som innebär att lokala företrädare tvingar att möta dagens samhälle och dess utveckling. Avveckla allt "kaffe-och-kak-tänk" i de lokala föreningarna. Politik är en daglig kamp, inte ett kafferep där man kan diskuterar den "gamla goa tiden".
Gå inte med på några eftergifter när det gäller Alliansens politik. Gör inga uppgörelser! Låt Alliansen framstå som hjärtlösa när de är detta. Gå i äkta opposition. Var grinig, var slagfärdig och var spydig.
Överväg om vissa företrädare från Stockholm verkligen delar socialdemokratins ursprungliga värderingar. Det borde väl finnas nån punkt i medlemsstadgarna som man kan använda. Jag menar "om man motverkar partiets syfte och mål" eller liknande borde kanske kunna åberopas för att utesluta vissa företrädare. Eller?
Inse att samhället har utvecklats till ett tjänstesamhälle och trösta de som har svårt att se detta. Men håll kursen och fjäska inte för väljare som inte inser att skatter behövs för att säkra välfärden. Det där med solidaritet är nämligen en svår sak om man inte litar på varandra. Solidaritet kräver däremot inte en motprestation från den som har det sämre. Oavsett vad vissa påstår. "Det är sexigt att betala skatt", för att citera en cool kvinna.
Skapa visioner som utgår från socialdemokratins kärna. Inte visioner som utgår från PR-byråer och analyser för att vinna väljargrupper.
Med vänliga hälsningar:
Mattias Dristig, tjötröv
Du känner inte mig. Men jag gillar socialdemokratin, i alla fall den som fanns innan den totalkapades av nötter som släppte hela tanken om fördelningspolitik och började flörta med nyliberalismen. Jag är inte medlem i Partiet (med stort P), har t o m ibland gjort mig aningen lustig över det "betonghäckeri" som socialdemokratin har utvecklats till. Du vet; hela arvet från Göran Persson med all sin "förträfflighet", partihierarkier och allt sånt där. Ja, det är ganska lätt att häckla ett parti som ger ett grått, stalinistiskt intryck liksom.
Men jag ber om ursäkt för det där nu. Förlåt. Jag tycker nämligen inte att man ska sparka på den som ligger ner. Helt utslagen, nere för räkning. Speciellt när framtiden ser så genomblå ut. Hotet om Nattväktarstaten skrämmer mig nämligen.
Jag ser även med rädsla på den utveckling som Partiet kan vandra mot - Vägen mot Mitten i jakten på väljarna sjungandes Medelklassens lov. Detta medan Alliansen skär ner hela Välfärdstaten och svaga slås ut. Rent demokratiskt så känns det inte helt rätt om SAP och M ligger för nära varandra. Känns lite jobbigt att rösta då.
Jag vet inte heller om du tillhör höger- eller vänsterfalangen, men jag hoppas verkligen att du tar klimathotet på allvar och inser att en grön omställning av hela samhället kan ge nya jobb samt vara den vision som vi som land behöver. Lite som ett grönt Folkhemsbygge, lite "Per-Albin-Hansson-käkandes-vegkorv-välsignandes-solceller-på-alla-miljonprojektshus". Ett tips: Övertala LO om att miljöfrågorna inte är galenskaper eller avknoppa dessa från rörelsen. (Oss emellan så verkar det som att LO inte verkar ha alla hästar hemma ändå. Se bara på det senaste valresultatet där SD fick så många röster). Alternativt kör igång en massiv folkbildningskampanj i dessa led angående Socialdemokratins historia, syfte och mål. Det verkar nämligen behövas.
När vi ändå är inne på det där med höger och vänster inom rörelsen; glöm inte av varför partiet skapades från första början. Glöm inte bort rörelsens rötter: Solidariteten med de svaga, medinflytandet över produktionen och kampen mot fattigdomen. Har dessa tankar verkligen blivit omoderna? Stöp om dessa i en skrud för 2010-talet och gasa på. Det borde egentligen inte vara så svårt. Jag menar, det handlar bara om klassisk socialdemokrati - Alla ska med. På allvar. Go go folkhem2010!
När du sedan utser dina medarbetare: Ta tillvara på dom som ibland ger dig fingret men har hjärtat på rätt ställe och sparka alla som börjar nicka så fort du uttalar dig. Utgå från att folk som har "jobbat sig upp i hierarkin" är karriärister som inte längre brinner för visionen. Rör om i grytan ibland.
Ge alla som har en anställning inom partiet (på alla nivåer) uppdrag att bygga upp en livskraftig folkrörelse. Folk som sitter gömda bakom ett skrivbord, med höga löner och för breda bakar riskerar nämligen att utveckla ett behov av att säkra sina egna positioner och strukturer. Skapa vidare riktlinjer som innebär att lokala företrädare tvingar att möta dagens samhälle och dess utveckling. Avveckla allt "kaffe-och-kak-tänk" i de lokala föreningarna. Politik är en daglig kamp, inte ett kafferep där man kan diskuterar den "gamla goa tiden".
Gå inte med på några eftergifter när det gäller Alliansens politik. Gör inga uppgörelser! Låt Alliansen framstå som hjärtlösa när de är detta. Gå i äkta opposition. Var grinig, var slagfärdig och var spydig.
Överväg om vissa företrädare från Stockholm verkligen delar socialdemokratins ursprungliga värderingar. Det borde väl finnas nån punkt i medlemsstadgarna som man kan använda. Jag menar "om man motverkar partiets syfte och mål" eller liknande borde kanske kunna åberopas för att utesluta vissa företrädare. Eller?
Inse att samhället har utvecklats till ett tjänstesamhälle och trösta de som har svårt att se detta. Men håll kursen och fjäska inte för väljare som inte inser att skatter behövs för att säkra välfärden. Det där med solidaritet är nämligen en svår sak om man inte litar på varandra. Solidaritet kräver däremot inte en motprestation från den som har det sämre. Oavsett vad vissa påstår. "Det är sexigt att betala skatt", för att citera en cool kvinna.
Skapa visioner som utgår från socialdemokratins kärna. Inte visioner som utgår från PR-byråer och analyser för att vinna väljargrupper.
Med vänliga hälsningar:
Mattias Dristig, tjötröv
fredag 29 oktober 2010
Ur led är klimatet II
Har inte hunnit uppdatera bloggen på några dagar men nu så...
Inte kunde jag tro att mitt senaste blogginlägg skulle vara så infekterat som det faktiskt var. Jag kanske också borde bli aningen hedrad över alla kommentarer på mitt föregående inlägg om bl a människans negativa inverkan på klimatet. Speciaellt hedrad är jag så klart att docenten Börje S verkligen rycker ut med både lans och värja för att verkligen sätta mig på plats. Det är inte min önskan att skapa ett bloggkrig i en vattenpöl men jag kommer självklart bemöta rena galenskaper och påhopp.
Ett:
Ja. Det verkar finnas olika synsätt i klimatfrågan. Min tolkning av detta är att jag hellre väljer att lyssna på Uppsala-initiativet framför Stockholmsinitiativet. Detta gör jag framförallt av följande anledningar:
Länk till Intressant läsning om pseudovetenskap
Länk till Uppsalainiativets folkbildande ambitioner rörande koldioxid
Länk till artikel om företrädare Stockholmsiniativet
Jag har även en tendens att inte lita på personer som utger sig för att vara docenter utan att redovisa vare sig ämnesområde, meriter eller universitet, personer som gömmer sig bakom alias eller personer som tycks försvara den rådande ekonomiska strukturen av företag som spyr ut gifter i naturen. Att de sistnämnda har en ekonomisk vinning på desinformation ser jag som en självklarhet.
Klimatstriden har både ekonomiska såväl som bekvämlighetsmotiv (hotet om att tvinga minska på sin personliga konsumtion och synen på västvärldens förträfflighet). Som i så många andra fall (t ex invandringen, islam, konservativ religion i USA) så handlar kampen också ytterst om att vinna själva verklighetsbeskrivningen. Med bloggarnas intåg så har denna utveckling fullkomligt exploderat.
Jag råder varje läsare av min blogg att själva granska dessa båda sidor och dra sina egna slutsatser. Jag har redan dragit mina.
Vill man verkligen gotta ner sig i ämnet så tipsar jag även om följande debatt:
Två:
Att ödsla kraft på att bemöta påhopp om att jag som person skulle stödja fascistiska undertoner i miljörörelsen ser jag bara som löjligt. Men jag kommer göra det likväl. Trots att jag med det faller för ett billigt argumentationsknep. Ja, jag ser nedanstående film som stor humor samt en blinkning till att människor kan känna sig pressade att bry sig om klimatet. Gör vi ingenting så går det åt helvete. Typ.
Jag kan vidare förstå att denna humor kan vara svår att uppskatta om man a) är en gammal surkart utan förståelse för ironi b) känner sig personligen hotad av innehållet c) har en konspiriatorisk läggning.
Tre:
Avslutar med att ge lite tips på vidare läsning när det gäller klimatskeptikers vanliga argument på sidan Skeptical Science (exempel på argument som bemöts: att isarna håller på att växa och att det skulle vara solens fel samt att forskarna skulle vara oense).
När det gäller koldioxid och den kamp om verkligheten som bedrivs i klimatets namn så vill jag även nämnda följande blogginlägg som kan vara aningen folkbildande i ämnet.
Inte kunde jag tro att mitt senaste blogginlägg skulle vara så infekterat som det faktiskt var. Jag kanske också borde bli aningen hedrad över alla kommentarer på mitt föregående inlägg om bl a människans negativa inverkan på klimatet. Speciaellt hedrad är jag så klart att docenten Börje S verkligen rycker ut med både lans och värja för att verkligen sätta mig på plats. Det är inte min önskan att skapa ett bloggkrig i en vattenpöl men jag kommer självklart bemöta rena galenskaper och påhopp.
Ett:
Ja. Det verkar finnas olika synsätt i klimatfrågan. Min tolkning av detta är att jag hellre väljer att lyssna på Uppsala-initiativet framför Stockholmsinitiativet. Detta gör jag framförallt av följande anledningar:
Länk till Intressant läsning om pseudovetenskap
Länk till Uppsalainiativets folkbildande ambitioner rörande koldioxid
Länk till artikel om företrädare Stockholmsiniativet
Jag har även en tendens att inte lita på personer som utger sig för att vara docenter utan att redovisa vare sig ämnesområde, meriter eller universitet, personer som gömmer sig bakom alias eller personer som tycks försvara den rådande ekonomiska strukturen av företag som spyr ut gifter i naturen. Att de sistnämnda har en ekonomisk vinning på desinformation ser jag som en självklarhet.
Klimatstriden har både ekonomiska såväl som bekvämlighetsmotiv (hotet om att tvinga minska på sin personliga konsumtion och synen på västvärldens förträfflighet). Som i så många andra fall (t ex invandringen, islam, konservativ religion i USA) så handlar kampen också ytterst om att vinna själva verklighetsbeskrivningen. Med bloggarnas intåg så har denna utveckling fullkomligt exploderat.
Jag råder varje läsare av min blogg att själva granska dessa båda sidor och dra sina egna slutsatser. Jag har redan dragit mina.
Vill man verkligen gotta ner sig i ämnet så tipsar jag även om följande debatt:
Två:
Att ödsla kraft på att bemöta påhopp om att jag som person skulle stödja fascistiska undertoner i miljörörelsen ser jag bara som löjligt. Men jag kommer göra det likväl. Trots att jag med det faller för ett billigt argumentationsknep. Ja, jag ser nedanstående film som stor humor samt en blinkning till att människor kan känna sig pressade att bry sig om klimatet. Gör vi ingenting så går det åt helvete. Typ.
Jag kan vidare förstå att denna humor kan vara svår att uppskatta om man a) är en gammal surkart utan förståelse för ironi b) känner sig personligen hotad av innehållet c) har en konspiriatorisk läggning.
Tre:
Avslutar med att ge lite tips på vidare läsning när det gäller klimatskeptikers vanliga argument på sidan Skeptical Science (exempel på argument som bemöts: att isarna håller på att växa och att det skulle vara solens fel samt att forskarna skulle vara oense).
När det gäller koldioxid och den kamp om verkligheten som bedrivs i klimatets namn så vill jag även nämnda följande blogginlägg som kan vara aningen folkbildande i ämnet.
torsdag 21 oktober 2010
Ur led är klimatet
Man kan nu se hela inslaget på UR Play. Alla borde se det! Själv ska jag se över min egen fiskkonsumtion framöver.
Att år 2010 ens diskutera om människans negativa inverkan på klimatet är ett faktum eller inte är för mig ofattbart! Tiden för prat borde vara förbi för länge sedan. Det som behövs är handling och modiga politiker! Annars är det liksom godnatt och tack för fisken. Det känns däremot lite uppgivet.
Jag blev också lite nyfiken på min egen miljöinverkan och blev tipsad om naturföreningens klimatkonto-test. Mitt resultat blev 3.4 ton CO2e. Då var inte min offentliga konsumtion medräknad (ca +2 ton). Häpp. Då äter jag bara vegetariskt (och lite fisk) och åker aldrig flyg. Känns aningen kört.
Skrev även en smått uppgiven sångtext på ämnet:
BEHOVET AV EN NY MILJÖPOLITIK
Vill ställa mig vid sidan av eller slå in några stängda dörrar.
Vill slå alla på käften som bara står där och hurrar
Börjar bli bitter och hård när Tillväxten slår nya rekord.
Man kanske borde ge upp och låta tåget nå sin slutstation
Eller flytta ut till landet och fila på en ny organisation:
Lite sådär: Direkt Aktion - Grüne Armee Fraktion.
Sluta upp med jollret om att konsumenter har nån makt
Ta klimathotet på allvar och ge sig ut på skyddsjakt
Ja! Ge mig lite handling och krut! Festen är slut!
Vill bitchslappa en medelklass som ”bara vill ha”
Spotta på en politik som rabblar maniskt ”bla ha bla ha”
medan naturen vrålar och fiskindustrin trålar...
Vill kapa några flygplan för att ställa in alla turer
Jupp! För vissa sjukdomar så krävs det hårda kurer!
Det är ju något galet med det globala kapitalet
Men jag är själv en del av problemet, ja du vet,
man är ju från Väst, lite blek, privilegierad och fet
Sitter därför kvar på min bakdel spelandes TV-spel.
/ Mattias Dristig, 21 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Politiska nedstick
Socialdemokratins kris har upptagit mina tankar ett tag. Jag är nämligen livrädd för att detta parti går ytterligare ett steg till höger i jakten på mitten-väljarna. Tror nämligen att det skulle vara förödande för alla som i dagsläget står utanför samhället och för välfärdsamhället i stort. Socialdemokratin behöver möta dagens människor och förklara varför det är viktigt att upprätthålla ett fungerande välfärdsystem. För alla. Där ingen slås ut. Oavsett arbetsförmåga, sjukdom, ålder eller hudfärg. Socialdemokratin måste i framtiden (och på allvar) börja ta fajten mot egoismen, göra upp med sin högerstyrning och damma av sin egna ideologi.
Ser fram mot det arbete som Kriskommissionen kommer syssla med. Hoppas verkligen på en äkta uppgörelse denna gång. Vill liksom inte ge tomtarna på Flashback rätt.
Slår därför ett slag för Daniel Suhonens artikel i dagens aftonbladet angående Mittens Dike.
Förutom att lyssna på Suhonen bör man även lyssna lite mer på folk som Renzo:
Gör man det så finns det liksom en chans...
Nås också av nyheten att även Vänsterpartiet ska granska sig själva. Satsningen kallas Framtidskommissionen och är säkert även den behövlig. Mitt stalltips blir att Ohly har svårt att sitta kvar och att en ny ledare (eller två á la språkrörsmodell) kommer fram inom något år. Att denna (dessa) person/er inte har en bakgrund i den kommunistiska falangen ser jag nästan som en självklarhet. Tror för övrigt på en kvinna som, likt Gudrun, kunde diskutera företagande, feminism och rättvisa i samma meningar.
Vänsterpartiet har också alla chanser att bli en stark motpol till Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen. Men för att detta antirasistiska arbete ens ska ha någon chans att nå ut i de breda folkmassan krävs att man låter Ohly gå. Tyvärr.
Appropå SD så kan jag inte låta bli att prata lite om deras underbara kultursyn. Lite sent. Men ändå.
Tror att de flesta normalt funtade människor inser att "en mer centralstyrd kulturpolitik" går stick i stäv med allt vad det fria kulturbegreppet står för. Att kultur har som primär uppgift att chockera och uppröra är liksom själva grejen! Den dagen kulturen står i Statens tjänst så kallas det för Propaganda och har ganska lite med Kultur att göra. SD:s kultursyn kommer från en annan tid. En mycket mörk tid.
Tror för övrigt att Marcus Birro har fått lite vänner i SD med sin smått rasistiska krönika i Dalarnas Tidningar. Som gammal förortsgrabb suckar jag uppgivet och stryker ytterligare ett namn från listan av folk (som efter att de "lyckats") faktiskt kunde ta förorterna i försvar. Känner mig också tvungen att påpeka att: nej, folk från förorterna är nog inte mer idioter än andra. Vad jag tycker om Marcus just nu är en annan sak...
Är det kanske så att Herr Birro i sin vurm för Strummer har missförstått allt:
Och nu till Göteborgspolitiken:
SD:s företrädare i Göteborg Tina Kahns visar att bondesamhället, äggost och korsriddare är det som gäller framöver!
Även Jan "Rena Gula Västen" Hallberg har nu avgått. Efter nästan 27 år (!) som moderat politiker i Göteborg. Som rödgrön beklagar jag detta djupt. Jag menar: om det kommer en ny stjärna så kanske Alliansen verkligen har en chans att knipa makten 2014. Den, i sammanhanget, yngre Jonas Ransgård tar tydligen över. Kan bli farligt.
Det verkar också nu som att Miljöpartiet i Göteborg har tagit sitt rödgröna förnuft till fånga och förhandlingar med V och S är nu inledda. Äntligen!
Avslutar med ett smått genialiskt musikklipp:
Ser fram mot det arbete som Kriskommissionen kommer syssla med. Hoppas verkligen på en äkta uppgörelse denna gång. Vill liksom inte ge tomtarna på Flashback rätt.
Slår därför ett slag för Daniel Suhonens artikel i dagens aftonbladet angående Mittens Dike.
Förutom att lyssna på Suhonen bör man även lyssna lite mer på folk som Renzo:
Gör man det så finns det liksom en chans...
Nås också av nyheten att även Vänsterpartiet ska granska sig själva. Satsningen kallas Framtidskommissionen och är säkert även den behövlig. Mitt stalltips blir att Ohly har svårt att sitta kvar och att en ny ledare (eller två á la språkrörsmodell) kommer fram inom något år. Att denna (dessa) person/er inte har en bakgrund i den kommunistiska falangen ser jag nästan som en självklarhet. Tror för övrigt på en kvinna som, likt Gudrun, kunde diskutera företagande, feminism och rättvisa i samma meningar.
Vänsterpartiet har också alla chanser att bli en stark motpol till Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen. Men för att detta antirasistiska arbete ens ska ha någon chans att nå ut i de breda folkmassan krävs att man låter Ohly gå. Tyvärr.
Appropå SD så kan jag inte låta bli att prata lite om deras underbara kultursyn. Lite sent. Men ändå.
Tror att de flesta normalt funtade människor inser att "en mer centralstyrd kulturpolitik" går stick i stäv med allt vad det fria kulturbegreppet står för. Att kultur har som primär uppgift att chockera och uppröra är liksom själva grejen! Den dagen kulturen står i Statens tjänst så kallas det för Propaganda och har ganska lite med Kultur att göra. SD:s kultursyn kommer från en annan tid. En mycket mörk tid.
Tror för övrigt att Marcus Birro har fått lite vänner i SD med sin smått rasistiska krönika i Dalarnas Tidningar. Som gammal förortsgrabb suckar jag uppgivet och stryker ytterligare ett namn från listan av folk (som efter att de "lyckats") faktiskt kunde ta förorterna i försvar. Känner mig också tvungen att påpeka att: nej, folk från förorterna är nog inte mer idioter än andra. Vad jag tycker om Marcus just nu är en annan sak...
Är det kanske så att Herr Birro i sin vurm för Strummer har missförstått allt:
Och nu till Göteborgspolitiken:
SD:s företrädare i Göteborg Tina Kahns visar att bondesamhället, äggost och korsriddare är det som gäller framöver!
Även Jan "Rena Gula Västen" Hallberg har nu avgått. Efter nästan 27 år (!) som moderat politiker i Göteborg. Som rödgrön beklagar jag detta djupt. Jag menar: om det kommer en ny stjärna så kanske Alliansen verkligen har en chans att knipa makten 2014. Den, i sammanhanget, yngre Jonas Ransgård tar tydligen över. Kan bli farligt.
Det verkar också nu som att Miljöpartiet i Göteborg har tagit sitt rödgröna förnuft till fånga och förhandlingar med V och S är nu inledda. Äntligen!
Avslutar med ett smått genialiskt musikklipp:
torsdag 7 oktober 2010
Kinesisk Demokrati på Spotify
För dom snåla liksom.
Klicka här....
Om man vill köpa mästerverket digitalt (och på så sätt stötta en hårt kämpande kulturarbetare) bör man istället uppsöka iTunes.
söndag 3 oktober 2010
DinoDuellen - Feni Hagmans teckningar
Arbetet med DinoDuellen har idag tagit ett stort steg framåt. Den underbara tecknaren (tillika vännen) Feni Hagman har nu blivit klar med fyra av de bilder som kommer användas i spelet. Målet är att allt ska vara upptryckt på GameCrafter lagom till julhandeln. Här har ni fyra av de färdiga bilderna:
Nu återstår bara en familjebild sedan ska reglerna ses över, pdf:er skapas och allt laddas upp. Yeah!
 |
| DinoDuellen - UNGDOM (Bild: Feni Hagman) |
 |
| DinoDuellen - UNGE (Bild: Feni Hagman) |
 |
| DinoDuellen - VUXEN (Bild: Feni Hagman) |
 |
| DinoDuellen - ÅLDRING (Bild: Feni Hagman) |
Nu återstår bara en familjebild sedan ska reglerna ses över, pdf:er skapas och allt laddas upp. Yeah!
torsdag 23 september 2010
Kritisk valanalys
Varför förlorade de rödgröna valet? Varför valde Svenska folket att rösta in ett främlingsfientligt parti och tänka med plånboken istället för med hjärtat? Varför känns det så tungt?
Här kommer mina egna, högst personliga analyser av denna katastrof.
MEDIA
Många har nämnt borgerlig media som en stor anledning till att saker och ting inte vägde över till de rödgrönas favör. Att elaka chefredaktörer lägger munkavel på sina anställda och att läsare duperas må vara sant. Att (framförallt de röda) skulle äga tidningar igen ses av många som högst otroligt och ett direkt slöseri med kapital. Vem skulle läsa dessa? Vem vill egentligen 2010 prenumerera på ren propaganda? Även om det kommer från vänstersidan.
Som jag ser det så finns lösningen på att bryta den borgerliga mediamakten snarare i ett ökat samarbete mellan de redan befintliga publikationerna. I ett fortsatt rödgrönt samarbete bör t o m tidningar som ETC och Fria Tidningar vara med i detta tänk. Genom att få till ett bredare samarbete (gemensamma prenumerationstjänster, dela vissa artiklar, viss redaktion, annonser osv) så finns det ett embryo till att bryta denna maktkoncentration. Alternativet att skapa ”Public Service”-tidningar nämns också. Denna idé anser jag vara god, men bör inte utesluta ett tätare samarbete med rödgrön-press.
När jag ändå är inne på mediakanaler kanske man också bör nämna SD och alternativa kanaler. SD är själva beviset på hur man som rörelse snabbt vinner slaget om verklighetsbilden. Detta har man mycket skickligt gjort genom att utmåla traditionell media till ”gammelmedia” (indirekt ivrigt påhejad av övriga grupperingar såsom vänsterbloggare, piratpartister osv), hävda att man inte ges plats (säkert sant f ö) och skapa alternativa kanaler där ens åsikter får komma fram. Det fina i kråksången blir då att man använder dessa alternativa kanaler för att hämta kraft i sin övertygelse. Artiklar skrivs med ett syfte: att agera propaganda i slaget om väljarna. Man använder sig också av utländska kanaler (t ex från den kristna högern i USA). Allt för att sprida den bild som man som parti vill få fram. Man citerar sedan sig själv, eller källor som ligger nära ens egna tolkning av verkligheten. Man bygger alltså fakta baserat på sin politiska agenda och presenterar detta som sanningar. Ett ypperligt exempel på detta är bloggen PI (politisk inkorrekt) som har varit ett av SD:s bästa vapen i att sprida SD:s verklighetsuppfattning. Fiendebilden är glasklar: Islam.
Till SD:s framgångar bör också läggas en aktiv närvaro på nätet: aktivister bemöter (och stärker varandra genom att få stå oemotsagda) och tar diskussion på t ex Youtubeklipp, bloggar, sociala nätverk osv. Målet är säkerligen inte att vinna över vänster-anhängare utan istället personer som har varit osäkra på vilken politik som ska föras. Genom att ta debatten framstår SD just så som de vill framstå: som ett demokratiskt parti som är förtryckta av vanlig media. Och genom att ha många anhängare som ”råkar tycka till” så byggs bilden av en stark folkrörelse. Ett luftslott.
De rödgröna partierna förlitar sig alltför mycket traditionella kanaler (vilket fö oftast ägs av borgerligheten, se ovan) och en övertro till ”mun-till-mun-marknadsföring” (”om vi bara möter folk, tar dessa i hand, ler lite och för ett samtal IRL så kommer säkert allt att ordna sig...”). Detta i en tid då människor borde vara sjukt trötta på alla lismande telefonförsäljare som vill kränga på dig ytterligare ett abonnemang som JUST DU inte kan klara dig utan. Att i för stor utsträckning lägga fokus på detta är förödande. Detta möte måste självklart ske men själva röstfiskeriet KAN vara kontraproduktivt om syftet (att sälja/vinna din röst) blir för uppenbart.
All demokrati ligger i det fria samtalet och frågan är om det uppnås när man framstår som en sliskig försäljare. Att samtalet ska äga rum är däremot viktigt. Men hur gör man så att detta samtal hålls levande mellan mandatperioderna? Detta i en tid då människor flyr de vanliga folkrörelserna, dess partier och intresseorganisationer.
KAMPEN OM VERKLIGHETSBILDEN
Man kan slösa grymt många timmar på att diskutera hur det egentligen kunde gå så snett. Hur det verkar komma sig att så många personer av befolkningen helt verkar sakna empati med utförsäkrade, fattiga och människor med invandrarbakgrund. Det här valet skulle ju vara en promenadseger!
Min analys av detta är ganska klar:
Vi rödgröna förlorade kampen om verklighetsbilden medan vi var fullt upptagna med att gnälla på varandra och inte bemöta ordens nya betydelser annat än i interna forum. Arbetarrörelsen förvandlades till Arbetsrörelsen och de rödgröna lät det ske i alla fina tal om att trygga jobben.
För att vinna denna kamp skulle det ha krävs att man i större utsträckning var aktiv på sociala nätverk så som Facebook men också på arbetsplatserna. Tror man att ”vara aktiv” innebär att posta en länk och inte bemöta diskussionen som eventuellt uppstår så är man helt klart fel ute. Att vara aktiv handlar om att aktivt söka upp diskussionen, skapa den själv och inte låta andra föra denna talan för dig som förtroendeval! Envägskommunikationen måste bort!
Bilden av en facklig företrädare som går på möten istället för att agitera ”på golvet” må vara en nidbild. Men denna stämmer nog i stor utsträckning. Man söker trygghet bland sina likar. Vågar man verkligen sticka ut hakan på en arbetsplats under rådande Alliansstyre? Om inte denna diskussion hålls levande så späs denna nidbild på.
När det gäller kampen om verklighetsbilden har de rödgröna har mycket att lära av SD och De nya Moderaterna. Även om det tar emot att erkänna detta...
Mycket bra skedde däremot på bl a Facebook. Men detta var inte de tre partiernas förtjänst. Liknande nätverk som Alliansfritt Sverige och NetRoots drog stora lass i årets valrörelse. Aktivister utan partitillhörighet uttalade sig också, skapade grupper, spred länkar, bilder och filmklipp.
Man får lätt bilden av att partiernas egna företrädare ser användandet av t ex Facebook som ett tidsfördriv, lek eller något som är ”mindre värt” än att möta människor öga-mot-öga. Ju fortare man som företrädare inser att sociala nätverk fyller en mycket viktig funktion som diskussionsplattform, ju bättre. Om inte detta sker bygger man vidare på nidbilden av ett ”mossigt parti som inte hänger med i tiden”.
Att utmåla alliansen som en fiende till välfärden har inte heller gjort konsekvent, annat än i valrörelsens slutspurt. Att de rödgröna har bedrivit en ”Bidragslinje” kontra ”Jobblinjen” har praktiskt taget fått stå oemotsagd under valrörelsen och detta har bidragit till att Alliansen har ägt verklighetsbeskrivningen.
OM SAP OCH LO
Framförallt SAP har tagit stryk i årets val. Detta trots att man, efter Persson, lovade en intern uppgörelse. En uppgörelse som resulterade i de sk Rådslagen. Jag ska väl erkänna att min insyn i Socialdemokraternas partiapparat inte är den bästa då jag inte är medlem i partiet, men följande kan jag konstatera genom att stå lite utanför:
Vilken förändring skedde egentligen? Blev det ett samtal där kritiska röster kom fram och man försökte hitta egna nya visioner om en arbetarrörelse i 2010-talet eller förlorade man sig i historiens storslagenhet uttryckt i meningen: ”Det stora partiet utan fel och brister med det stolta folkhemsbygget och arvet från Erlander och Palme”. Vad var egentligen Rådslagets lösning på problemet att SAP tappar väljare? Skulle vara kul att veta, liksom.
Stirrade man sig så blind på regeringsmakten att man glömde av den viktigaste analysen – vilka som är de verkliga fienderna till vårt gemensamma välfärdssystem. Finns dessa fiender t o m i de egna leden? Var det verkligen någon eller några som på allvar vågade slå näven i bordet och bitchslappa högerfalangen inom rörelsen? Eller var man för rädd att förlora sina egna positioner i hackordningen? Tystnade den interna kritiken i takt med ett yttre hot i form av ett samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet? Om dessa sågs som ett större hot än Alliansen så förtjänar verkligen socialdemokratin allt sitt väljartapp.
Fanns det verkligen en klar samarbetsvision när Rådslagets arbete var slutförd eller fanns det bara en tanke om att Socialdemokratin nu hade utvärderat sig själva och sedan skulle allt styras från högre nivå? Business as usual. Redan i dessa Rådslag borde ju tankar om ett kommande regeringsalternativ med V och MP ha diskuterats och ventilerats.
Socialdemokratins problem är ganska tydlig: Man står med ena benet i en traditionell arbetarrörelse där medlemmarna numera bryr sig mycket lite om begrepp som Solidaritet och Rättvisa. Det andra benet har man i tjänstesektorn och bland akademiker som oftast har högre utbildning. Den traditionella arbetarrörelsen har det (ekonomiskt sätt) mycket bra, så också akademikerna från tjänstesektorn. När språket förlorar sitt värde (läs: Nyspråk, Per Schlingmann) och ens egna plånbok är välfylld så handlar det om att väcka upp solidaritetsbegreppet i Arbetarklassen - en arbetande arbetarklass som med alla yttre attribut tillhör en ny medelklass som de facto har tjänat ekonomiskt på Alliansens politik.
Ju snabbare socialdemokratin (på ALLA nivåer) väljer väg – tillbaka till en ny och äkta socialdemokratisk politik som på allvar gör upp med orättvisorna i samhället; slutar gulla med sina egna politikerbroilers och formulerar en rättvis folkhemspolitik för 2010-talet där Solidariteten sätts i första rummet ju bättre.
Problemet med Solidaritet är däremot att den kan upplevas som ganska tom, glättig och falsk om den inte bottnar i ett äkta engagemang och egen historia av förtryck. De nya företrädarna från Socialdemokratin bör därför hämtas direkt från arbetsförmedlingens köer, från de utförsäkrades led och från invandrarförorterna. Back to basic. Omstart.
Fackföreningsrörelsen och LO tog aktivt ställning för SAP i valrörelsen. Varför vågade man inte omfamna MP och V? Argumentet: ”våra medlemmar litar inte på dessa partier” håller inte i en anda av samförstånd. Om man som facklig företrädare inte vågar bryta med denna åsikt och aktivt försvara det rödgröna samarbetet i handling så är det inte så konstigt att folk på verkstadsgolven misstror samarbetet. Vad är det egentligen som hindrar dessa att de inte flyr över till SD och Alliansen då dessa har en mer tydligare linje?
Hur många (på ledande befattningar) tog denna diskussion och hur många tog istället chansen att försöka stärka socialdemokratin på bekostnad av ett regeringsskifte? ”Ja, dom andra två partierna vill vi ju egentligen inte samarbeta med, men nu handlar det om att ta bort Alliansen från makten...höhö...”, var det så diskussionen gick i mötet med LO:s medlemmar? Varför ska man ens överväga att rösta på ett regeringsalternativ som inte tycks vara eniga?
OM VÄNSTERPARTIET
Den smutskampanj som Ohly har genomgått saknar motstycke. För väljarna har det varit viktigt huruvida Ohly är kommunist eller inte. Detta har inte gått att förbise. Framförallt Centern (Maud) har gjort allt för att misskreditera partiet på grund av partiledarens historik. Sett i ljuset av det rödgröna-samarbetet har detta varit en katastrof då väljare säkert har valt att rösta på Alliansen av denna anledning.
Att vänsterpartiet även är ett oprövat regeringskort har säkert också spelat in.
Den historiska relationen mellan vänsterpartiet och SAP är säkert också skrämt bort en och annan gammal väljare från socialdemokraterna.
OM MILJÖPARTIET
I det rödgröna-samarbetet har det självklart varit ett problem att Miljöpartiet inte är ett renodlat parti på vänsterkanten. Tilliten till ett sådant parti har absolut varit vacklande (internt) under samarbetet.
Relationen mellan LO och Miljöpartiet har också belyst en aning här ovan. Att även miljöpartiet ser med misstänksamhet på t ex tung bilindustrin förutsätter jag. Att både LO och miljöpartiet reagerar reflexmässigt i dessa frågor är både beklagligt och tråkigt ur ett samarbetshänseende.
Den orättvisa bilden av miljöpartiet som rena ”miljöflummare” har säkert också spelat in i samarbetet.
Att miljöpartiet går framåt i valet borde handla om att Wetterstrand är ett populärt språkrör och att Centern inte har bedrivit en miljöpolitik värt namnet.
OM DET RÖDGRÖNA SAMARBETET - NATIONELLT
Om man på allvar trodde att årets valrörelse skulle handla om jobben, varför fick inte miljöpartiets gröna omställning av samhället mer genomslagskraft? Trodde man att Mittenväljarna skulle skrämmas bort av detta och tog det säkra före det osäkra: Mer av gammal, trygg jobbpolitik signerad socialdemokratin? Ingen får nämna den stora elefanten i rummet – klimathotet – för då tar det hus i helvete hos LO. Ett självmål utan motstycke.
Hur kunde man misslyckas så kapitalt med att skapa ett rödgrönt-samarbete utan förankring på lokal nivå? Trodde man verkligen att det skulle räcka med att skapa en central blogg, knyta centrala överenskommelser, anlita en dyr PR-byrå, trycka upp lite pins och affischer och slänga ut fyra partiledare på en turné ut i landet? Detta med minimal uppbackning på lokal plan. Centraliserad styrning är tyvärr dömd att misslyckas på förhand. När fotfolket på lokal plan är upptagna med att kritisera ledningen uppåt (Ohly, Mona och samarbetet i stort) så uteblir framgångarna.
Det bästa skulle förstås ha varit att ha skapat funktioner på distriktsnivå (två år innan valet) med uppgift att samordna det rödgröna samarbetet lokalt. På så sätt skulle tid ha funnits till reflektion och att skapa ett gemensamt samarbete som var värt namnet. Med centrala riktlinjer för lokal applicering. Tid skulle då ha funnits att ta hänsyn till lokal förankring, lokala diskussioner och hänsyn kunna tas till de olika partiernas ”företagskulturer”.
Vi förlorade helt klart slaget om mittenväljarna – den arbetande massan i mitten. De som (likt den kristna högern i USA) sägs avgöra ett val i Sverige. Är det verkligen så att denna grupp endast tänker med plånboken, är empatilösa och utgår från den egna egoistiska vinningen? Eller var man för sen med att spela ut kortet om t ex effekten av en hård ”arbetslinje”, privata sjukförsäkringar och effekterna av ett nedmonterat samhällssystem kontra skattesänkningar..?
Själv tror jag att vi mycket tidigare skulle tagit denna strid och inte fastnat i diskussioner om jobben. Lagt mer fokus på nedmonteringens effekter och vad man egentligen får för sina skattekronor.
SLUTORD
När 50% av SAP:s sympatisörer inte vill ha sin nuvarande partiledare,
När 50% av Vänsterpartiets sympatisörer inte vill ta ekonomiskt ansvar,
När 50% av Miljöpartiets sympatisörer vill samarbeta med Alliansen...
...så kan det bara gå 150% åt helvete...
måndag 20 september 2010
Omstart
Vi förlorade. Vi slickar våra sår. Vi går i opposition.
Vi behöver en:
Vi behöver en:
Omstart!
Ett första utkast till en ny folkrörelse
Av: Mattias Dristig
Göteborg 20 september 2010
Övergripande vision
Sverige behöver en ny folkrörelse som tar hänsyn till klimat och solidaritet. Vi vill bygga en hållbar värld där medmänsklighet väger tyngre än skattesänkningar! Vi vill medverka till en värld där: ”vi äger” istället för att: ”vi ägs!”
En förening! En grundtanke! Tre partier!
Den rödgröna omstarten organiseras i en demokratisk förening med en gemensam agenda. Varje enskild medlem är däremot även medlem i ett av de tre partierna. Föreningen ska endast ses som ett komplement till de tre partierna och inte ha en egen partipolitisk agenda. Föreningens syfte är primärt att samla den gemensamma kraften i ett samarbete. Om föreningen har egen agenda på regeringsnivå så leder detta till splittring!
Lokalt
Lokala, självstyrande organisationer bildas som har gemensamma riktlinjer. Lokala organisationer har bl a till uppgift att bedriva omstartsarbetet lokalt samt samarbeta med de nätverk som behövs för att skapa en förändring samt nödvändiga allianser med t ex fackförbund och lösa nätverk.
Nationellt
De lokala föreningarna möts i en nationell samling där övergripande frågor och ställningstaganden beslutas. De lokala föreningarna äger lika rösträtt i denna högsta samling. Alla lokala föreningar / nätverk har motions- och representationsrätt.
Samarbeten
Omstartsarbetet ska hitta samarbeten inom de tre partierna såväl som ute i de samhällen där de verkar. Att knyta samarbeten med övriga föreningar, fackförbund och nätverk som kan dela den övergripande visionen är en förutsättning.
Partiernas roll
Partiernas arbete fortgår som vanligt. Omstart! ska mer ses som ett ideologiskt och samlande kraft till partierna där Samverkan och Samarbete ses som ledord.
Fiender
Den borgerliga alliansen
Vi tror att fyra år till med borgerlig politik kommer vara en katastrof för såväl landet, människorna, miljön, den fackliga rörelsen och vårt gemensamma välfärdssystem. Den borgerliga alliansen bygger ett kallt, cyniskt samhälle där plånboken bestämmer istället för den enskildes behov.
Främlingsfientliga krafter
Främlingsfientliga partier och rörelser hör inte hemma i ett modernt samhälle. En rörelse som inte tar aktivt avstånd från dessa krafter och möter debatten med argumentation medverkar till dess spridning. Tystnadens tid är nu förbi. Nu ska deras åsikter bemötas och vi ska dra ner byxorna på främlingsfientligheten!
Privatiseringar av lönsamma, gemensamma tillgångar
När väl fungerande (och gemensamt ägda) företag säljs ut så hamnar vinsterna i spekulanters fickor. Staten som arbetsgivare är oftast något som borgar för gemensam service till alla medborgare. Oavsett geografiska skillnader.
Miljö- och klimatapati
Vi lever i en värld där miljöförstöringen bara ökar och effekterna av en bristande miljöpolitik har varit synliga för länge sedan. En folkrörelse som tar detta hot på allvar är direkt livsnödvändig! Vi har bara en planet och tiden börjar bli knapp! Inga mer tal. Vi kräver aktiv handling!
Nyliberalism
Vi ser med rädsla på nyliberalismens härjningar i olika länder. Vi vänder oss emot begreppet ”Nattväktarstat” och eftersträvar ett system där staten garanterar en välfärd enligt principen att de svaga och sjuka ska värnas och de starka betala en större del. Det kallas för Solidaritet.
Partipolitiskt högmod och politisk sekterism
De svenska partierna har inte spelat ut sin roll – tvärtom! Partisystemet är grunden för vår representativa demokrati. Och ska så vara! Vi tar däremot avstånd från våra tre partiers överdrivna sekterism samt högmod och blickar istället framåt mot partiöverskridande samarbeten och öppenhet. I mötet med människor finns demokratin och lusten till deltagande. Det är när våra partier glömmer av denna viktiga sanning som vi känner uppgivenhet och stagnation.
Antifeminism
En folkrörelse som inte uppmärksammar och stödjer feministiska grundtankar riskerar att utvecklas till en hård och omänsklig rörelse. Vi erkänner att det finns sociala strukturer som utestänger och hierarkier som motverkar den fulla potentialen hos både kvinnor och män.
Uppgifter:
Ta tillbaks språket och verklighetsuppfattningen
Skapandet av alternativa mediakanaler
Aktivt ta debatten med meningsmotståndare
Mobilisera fackförbunden samt övriga positiva krafter
Bygga upp en ny folkrörelse med solidariteten som grundbas
Skapa en egen ekonomi för att stå starkt i nästa valrörelse
Bedriva aktivt opinionsarbete
Bedriva folkbildning internt och externt
Vara en inslussningsorganisation för nya medlemmar till partierna.
Skapa en gemensam plattform för framtida arbete
Skapa lokala föreningar och nätverk
Påverka de tre rödgröna partierna i enlighet med föreningens vision
torsdag 26 augusti 2010
Kinesisk Demokrati finns nu på iTunes
Äntligen kan man köpa EP:n "Kinesisk Demokrati" (med mitt band Dristig & Drabanterna) på bl a iTunes. Hela plattan för 36 spänn! Digitaliserat och klart. Ett kap helt enkelt.
Om man föredrar en plastversion av denna pärla så kan man ju alltid höra av sig. Jag har trots allt ett antal exemplar kvar i garderoben.
Klicka här så kommer du direkt till iTunes.
lördag 14 augusti 2010
Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land
 |
| Från GREIDERBLOGGEN http://blogg.aftonbladet.se/10688/ |
Jag tror däremot att detta endast är en del av hela sanningen. Förstå mig rätt när jag säger följande: Själv tror jag att människor i Sverige har det för bra. Arbetarrörelsen har tillslut bidragit till att avskaffa själva behovet av sig själva som rörelse. I traditionell mening. Den tid har kommit då människor med arbete tjänar så drägligt att väljarna börjar tänka mer egoistiskt. Väljarbasen består inte längre av fattiga arbetare, underbetalda tjänstemän eller statare som inte har mat för dagen.
Majoriteten av väljarbasen tjänar tillräckligt bra för se det som en självklarhet att man t ex kan åka till Thailand en gång per år. Utan en tanke på vad detta innebär för miljön och med argumentet att även "arbetarklassen har rätt till ett drägligt liv". Denna majoritet avgör numera vem som har den styrande makten i Sverige.
 |
| Från GREIDERBLOGGEN http://blogg.aftonbladet.se/10688/ |
Jag delar helt Birger Schlaugs åsikt om att valet i september kommer stå mellan egoism och solidaritet. I den bästa av världar så kan denna väljarbas se längre än sin egna egoism och rösta empatiskt i september. Med nuvarande politik riskerar vi annars att vakna upp i en kall Nattväktarstat efter några år av ytterligare Alliansstyre.
För mig är det även en gåta att man (internt) inom de tre rödgröna-partierna fortfarande käbblar om det rödgröna samarbetet.
Många inom Socialdemokratin gillar inte att ha Mona Sahlin som partiledare och ser med stor misstänksamhet på de båda samarbetspartierna. Många av vänsterpartiets medlemmar vill att partiet ska stå fritt för att bedriva en kritisk oppositionspolitik där man slipper ta ansvar över ekonomiska nedskärningar och inom miljöpartiet vill man inte binda upp sig till något block då miljöpolitiken egentligen är det primära.
Ser man inte den verkliga fienden (i form av Alliansen) så motverkar alla dessa åsikter en Rödgrön vinst i september! Det gamla ordspråket: "Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land", har aldrig varit tydligare. Det handlar om att ta ansvar för att Sverige inte utvecklas till ett mini-USA där sociala försäkringar köps av individer (egoism) framför ett samhälle där vi alla delar på bördorna (solidaritet).
Den 19 september sker detta ödesval och det är alltså hög tid att lägga olikheterna åt sidan!
onsdag 11 augusti 2010
Politiska reflektioner
Det var ett tag sedan den här bloggen uppdaterades och det har sina naturliga orsaker. Arbetet med RödGrönaTorg:2010 tar mycket av min tid och kraft för tillfället. Detta projekt är väldigt spännande och sätter verkligen ens diplomatiska kunskaper på prov. Men skoj är det! Jag kommer även på mig själv att tänka, äta och vara politisk dagarna i ända. På gott och ont.
Lite reflektioner så här i valtider vill jag däremot dela med mig av...
Det är väl egentligen ingen hemlighet om vad jag anser om KD. Intresserade kan läsa om det i äldre inlägg. Att även deras ungdomsförbund KDU inte står särskilt högt i kurs hos mig är väl inte heller det en hemlighet.
Vad tycks t ex om den här affischen?
För er som inte kan se det finstilta kan jag meddela att det står följande: "Om vi ska nå ökad jämställdhet måste vi själva våga ta plats och lyfta fram varandra. We can do it - utan kvotering. Läs mer på www.kdu.se"
Jag gillar nog originalet bättre tror jag...
Sedan har ju MUF slängt ihop en catchy slagdänga som verkligen kommer gå hem i stugorna. "Sverige jobbar!" heter låten, vilket blir ganska kul med tanke på Sverige - med den sk "arbetslinjen" och rådande alliansstyre - har 9,5 procent arbetslöshet.
Men vad är då MUF:s analys om denna arbetslöshet. Jo, ca 1:50 in i klippet får man detta förklarat för sig: "Jag är jobbsökanden som trots världens finanskris vill jobba och slippa bidraget..." Aha! Det är finanskrisens fel. Och by the way: Myten om att arbetslösa är lata sprids vidare. Som arbetslös VILL jag alltså inte jobba och slippa bidragen. Det är alltså mitt personliga fel att jag är arbetslös! Tjena. Jag tog direkt tillfället i akt och gick med i följande grupp på Facebook eftersom jag helt klart är i trängande behov av mental omskolning. Jag menar, om nu Alliansen vinner valet den 19 september så är det väl lika bra att ha alla samlade på ett ställe för att underlätta hanteringen. Eller?
Lite reflektioner så här i valtider vill jag däremot dela med mig av...
Det är väl egentligen ingen hemlighet om vad jag anser om KD. Intresserade kan läsa om det i äldre inlägg. Att även deras ungdomsförbund KDU inte står särskilt högt i kurs hos mig är väl inte heller det en hemlighet.
Vad tycks t ex om den här affischen?
 |
| KDU |
 |
| Orginalet |
För er som inte kan se det finstilta kan jag meddela att det står följande: "Om vi ska nå ökad jämställdhet måste vi själva våga ta plats och lyfta fram varandra. We can do it - utan kvotering. Läs mer på www.kdu.se"
Jag gillar nog originalet bättre tror jag...
Sedan har ju MUF slängt ihop en catchy slagdänga som verkligen kommer gå hem i stugorna. "Sverige jobbar!" heter låten, vilket blir ganska kul med tanke på Sverige - med den sk "arbetslinjen" och rådande alliansstyre - har 9,5 procent arbetslöshet.
Men vad är då MUF:s analys om denna arbetslöshet. Jo, ca 1:50 in i klippet får man detta förklarat för sig: "Jag är jobbsökanden som trots världens finanskris vill jobba och slippa bidraget..." Aha! Det är finanskrisens fel. Och by the way: Myten om att arbetslösa är lata sprids vidare. Som arbetslös VILL jag alltså inte jobba och slippa bidragen. Det är alltså mitt personliga fel att jag är arbetslös! Tjena. Jag tog direkt tillfället i akt och gick med i följande grupp på Facebook eftersom jag helt klart är i trängande behov av mental omskolning. Jag menar, om nu Alliansen vinner valet den 19 september så är det väl lika bra att ha alla samlade på ett ställe för att underlätta hanteringen. Eller?
lördag 31 juli 2010
UR och politik
Känns lite roligt att även UtbildningsRadion (UR) har börjat haka på valrörelsen. Detta genom det kommande programmet "Valturnén" som drar igång tisdagen den 17 augusti på Kunskapskanalen. Inför detta har några sköna låtar spelats in som ska spegla de olika partiernas åsikter. Efter vad jag förstår så har de olika partisekreterarna varit med och granskat texterna. Ett roligt grepp helt enkelt. Detta program kan helt klart bli kul att spana in.
Om demokrati
Och här kommer de politiska filmerna (utan inbördes ordning).
Vänsterpartiet
Socialdemokraterna
Miljöpartiet
Folkpartiet
Centerpartiet
Kristdemokraterna
Moderaterna
Om demokrati
Och här kommer de politiska filmerna (utan inbördes ordning).
Vänsterpartiet
Socialdemokraterna
Miljöpartiet
Folkpartiet
Centerpartiet
Kristdemokraterna
Moderaterna
fredag 23 juli 2010
Bashing av C och KD
Tjena. Människosyn någon?
Snälla. Om det finns en Gud...
Låt centerpartiet halka ur riksdagen i september.
(Nu pratar vi det där ursprungliga som trademarkades av en fattig snickarson från nån byhåla i mellanöstern (inte själva världsreligionsbyggandet) som i stort gick ut på att vara snäll mot fattiga, hjälpa gamla över gatan och vara en allmän pain-in-da-ass för makten. Vi pratar alltså inte om avarter som utvecklades till Halleluja-sekter såsom Livets Ord, katolicism eller andra obskyra galenskaper.)
KD:s tjat om Verklighetens Folk står mig verkligen upp i halsen. Och nu vill dessa pajasar även märkesskydda detta uttryck. Att man dessutom har snott uttrycket från gamla hederliga Ny Demokrati gör ju inte saken mindre roligt.
Nämnde jag föresten att KD:s ungdomsförbund KDU för något år sedan ville gå ytterligare några steg åt höger?
Jag tror att dom lyckades.
torsdag 22 juli 2010
Norskt dansband
Satt och slösurfade lite på youtube och fattar inte varför jag fastnade för dessa klipp. Tror det är saxofonerna och dansbandshöjningarna som gör det... Ole Ivars, mina nya favoriter! Yeah!
Ole Ivars - Nei så tjukk du har blitt
Ole Ivars-Je har slutta å drekke brenn'vin
Ole Ivars - Kongen Av Campingplassen
Ole Ivars - Nei så tjukk du har blitt
Ole Ivars-Je har slutta å drekke brenn'vin
Ole Ivars - Kongen Av Campingplassen
Testar att blogga genom mobilen
Testar att blogga genom mobilen och dricker kaffe ur en blomvas-stor mugg...
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 19 juli 2010
Politiska musiktips
Och nu lite politiska musiktips som alltid retar någon:
Caj Karlssons låtar får mig alltid att bli på gott humör. Den här texten är ju helt underbar att höra på 2000-talet. Lite som tagen ur en svunnen tid...
Dan Berglund behöver väl knappast något presentation i sammanhanget. Den här låten kanske inte är en av hans mest kända, men en jag brukar återkomma till när jag känner mig bitter på mänsklighetens egoism i olika sammanhang...
Johan Piribauer är en grymt trevlig snubbe som jag lärde känna år 2000 nångång. Tycker inte riktigt att han har fått det erkännande han är värd. Helt klart Norrlands svar på Peter Garrett. Tyckte dock att Johan sa att han hade lagt politiken (mp) på hyllan sist vi sågs. Synd.
fredag 16 juli 2010
Har även börjat återupptäcka Björn Afzelius såhär i valtider och kan inte låta bli att dela med mig av detta filmklipp:
Känns inte som att det har ändrats så mycket rent politiskt sedan 1980-talet. Frisyrer och stajlen däremot... Yeah! Så hett! Och texten, såå rätt 2010!
Kan också meddela att arbetet med RödGrönaTorg:2010 ångar på som planerat. Har knutit ett grymt samarbete idag som kommer innebära att vi kan köra en tävling för folk som är medlemmar i Facebook-gruppen på måndag. Bjud gärna in era vänner : )
En underbar manick!
Avslutar med ytterligare ett härligt youtube-klipp. Tillägnad min sambo Emma:
onsdag 14 juli 2010
Spelning på Björkö (GBG)
Frivilligt inträde/förköp gäller på 50 spänn. Dessa pengar delas sedan mellan de uppträdande akterna, men är man fattig så blir det alltså gratis. Sympatiskt.
Hela klabbet drar alltså igång vid 19.00 och förutom Dristig & Drabanternas nyprogg så kan man även avnjuta våra "replokalssambos" i Midlight.
En och annan DJ och lokala förmågor kommer även förgylla spektaklet.
Välkomna till en helkväll med andra ord!
Eventet finns även på Facebook...
söndag 11 juli 2010
Angående det egna brädspelet Artifakterna
Har hållit på halva dagen med att pyssla med det egentillverkade brädspelet ARTIFAKTERNA. Gillar egentligen inte namnet, men det får duga så länge. Reglerna finns nu i en mer tilltalande form (rent grafiskt) och ytterligare kort har fixats.Mycket jobb för att få en spelbar dummy färdig, liksom. Nästan lite synd att jag inte kan använda den grafiska profilen senare pga att alla bilder är lånade från nätet. Jaja.
Få se om Emma orkar med en speltest till senare ikväll. Funkar spelet då så ska jag testa balansen när det gäller fyra spelare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)